top of page

DUKAT-PRISET

2023

Dukatpriset till Emilia Tanner

 

Dukatpriset till en ung konstnär går i år till bildkonstnären Emilia Tanner. Prisbeloppet är 16 000 euro. Dukatpriset som instiftades 1858 är det äldsta konstpriset i Finland och samtidigt Finska Konstföreningens mest prestigefyllda pris.

 

Emilia Tanner (f. 1990, Esbo) arbetar huvudsakligen med papper. De extremt strama men estetiska verkens yta har en stark materialitet. Tanner bryter och perforerar ytan så att dess illusion går sönder. Tid, förändring och förgänglighet är teman som hon behandlar i sina verk. Ibland är det ljuset som långsamt bearbetar papperet, ibland bränner hon det snabbt med laser. Tanners arbetsfält är brett: från grafik till det skulpturala, från minimalism till monumentalt. Hennes verk är mångbottnade, de kan upplevas på nära håll lika väl som på avstånd, skalan går från litet till stort och tillbaka.

 

Emilia Tanner utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitets Bildkonstakademi 2021. Hon bor och arbetar i Helsingfors. Hennes verk har visats såväl i Finland som utomlands.

DUKAT-
PRISET

Arkiv

2022
Roma Auskalnyte

(f. 1988, ŠILUTE, LIETTUA)

Roma Auskalnyte har en stark grafisk bakgrund som i de performativa verken framträder som konkreta spår och fördjupningar i hennes kropp. Verken kan uppstå i dialog med referenser till litteratur, bilder eller materiella ting så att avtrycket av en personlig fysisk handling får kopplingar till avtrycket av kulturella minnen.

 

Roma Auskalnyte utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2016. Hon är bosatt och verksam i Helsingfors.

web_Roma Auskalnyte 'Titled' digital photography 2017.jpg

2020
Inma Herrera

(f. 1986, MADRID, SPANIEN)

Inma Herrera breddar begreppet konstgrafik till det materiellt och rumsligt gripbara. Hon studerar grafikens olika metoder och redskap, kombinerar dem med andra medier och bygger på så vis sina verk till installationer som frågar sig vad det innebär att vara människa. Verkens materiella väsen är en vital del av hennes uttryck vid sidan av innehållet.

 

Inma Herrera utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2017. Hon är bosatt och verksam i Helsingfors.

Läs intervjun med Inma Herrera i Taidepalsta!

Inma Herrera: Aeris Kintsugi, 2019, sculpture

2018
Elina Autio

(f. 1985, TAMMERFORS)

Elina Autio upprepar aldrig någonting välbekant i sina verk utan skapar ett helt nytt språk: hon arbetar i en stark dialog med materialet, lämnar spår i det och visar det i en ny kontext utan att ändå förstöra dess ursprungliga väsen. Ofta bygger Autio sina skulpturala målningar av alldagliga förpackningsmaterial som hon förädlar till högklassig konst. Verken är samtidigt totalt materiella och totalt immateriella: det konceptuella i dem finns oskiljaktigt närvarande, både visuellt och materiellt.

Elina Autio: Pipework (2016)

2016
Nestori Syrjälä

(f. 1983, EURA)

Nestori Syrjälä är en mångsidig konstnär som arbetar med många medier och utforskar ekologiska och politiska teman. I synnerhet relationen mellan människan och miljön samt de förändringar i naturen som människan med sin verksamhet gett upphov till är framträdande i hans konst. Verkens allvarliga teman har emellertid alltid också en humoristisk dimension. De är inte samhälleligt ställningstagande på ett ofördragsamt predikande sätt utan överraskande, insiktsfulla och rentav poetiska. Trots sin konceptuella karaktär är de lätta att närma sig: ingen teoretisk bakgrundskunskap krävs, associationerna uppstår naturligt av sig själva.

Nestori Syrjälä: Running Man (2016–2017)

2014
Alma Heikkilä

(f. 1984, PÄLKÄNE)

I Alma Heikkiläs installationer, målningar, videor och fotografier är ekologiska teman starkt närvarande. Heikkilä förkunnar inte utan tilltalar betraktaren via sinnesförnimmelser: verken lyfter fram viktiga och även smärtsamma frågor samtidigt som de är vackra och visuellt fascinerande. Heikkiläs produktion är en fördomsfri gränsdragning mellan innehåll och material. Hon har bland annat kombinerat slemsvampar med målningsprocessen i verket SVAMPAR – MYCEL, FRUKTKROPPAR, SLEMSVAMPAR OCH ANDRA. Ett försök till en estetiskt-empirisk presentation av miljöns strukturer och funktioner (2013–2014) som hon gjort tillsammans med Elina Tuhkanen. Heikkilä utforskar måleriets språk och ger form åt det som är svårt att verbalisera men som likväl låter sig upplevas omedelbart genom konsten. Heikkilä har också en unik förmåga att uppfatta och hantera rummet.

Alma_Heikkilä_kuvaPRastenberger-333x500

2012
Maija Luutonen

(f. 1978, ESBO)

Maija Luutonen utforskar representationen i måleriet och närmar sig dess gränser samtidigt som hon utvidgar och tänjer på måleriets villkor. Kännetecknande för hennes arbete är nytänkande, fräscht perspektiv, mångsidighet och ett ständigt utforskande grepp. Hon arbetar långsamt och sorgfälligt och använder sina material fördomsfritt. Verken, svåra att klä i ord, dryftar problematiken kring det föreställande och det verkliga. Luutonens konst fungerar som en idéspruta, de lockar oss till insikter och skärper vår verklighetsrelation.

Maija-Luutonen_pieni.jpg

2021
Emma Jääskeläinen

(f. 1988, ESBO)

 

Emma Jääskeläinen arbetar med den traditionella skulpturkonstens material men med utgångspunkt i vår tids problemställningar och formspråk.

 

Hennes verk har visats bl.a. i Kiasmas huvudentréhall 2020, där de med sin omväxlande skala och sin rumsanvändning gav besökarna starkt fysiska känningar. Jääskeläinen behärskar sina material så att stenmaterialet bär upp det kroppsliga, det visar sig som köttsligt, tryggt och varmt samtidigt som skulpturerna refererar till konstartens nästan arkaiska urformer.

 

Emma Jääskeläinen utexaminerades från Konstuniversitetets bildkonstakademi 2018. Hon bor och arbetar i Esbo.

Läs intervjun med Emma Jääskeläinen i Taidepalsta!

Emma Jääskeläinen, Repose, 2021.jpg

2019
Essi Kuokkanen

(f. 1991, PIEKSÄMÄKI)

Essi Kuokkanens konst är stark och originell till sitt bildspråk och utpräglat självständig till sin karaktär – den stöder sig inte på vare sig förebilder eller konstströmningar. Bilder berättar alltid en historia, de illustrerar inte den; det är målningen som spelar huvudrollen, och dess bildtänkande och berättande är ett och samma. Kuokkanens motiv kan ofta behandla även svåra frågor kring människans lott i denna värld, men de gör det med mildhet och humor. De svåra frågorna faller på plats i målningen och blir mindre ångestskapande. Utgångspunkten är seriös, men stämningen i bilderna är både rolig och glad. Som resultat uppstår någonting nytt.

Essi Kuokkanen: Tyhmeliini (2018)

2017
Jaakko Pallasvuo

(f. 1987, LOJO)

Jaakko Pallasvuo avböjer alla kategoriseringar och definitioner och företräder ett nytt slags konstnärskap i internets tidevarv. Han definierar själv kontexten där hans konst visas och han tillämpar oräkneliga stilar och arbetsmetoder. Verken är fullspäckade med referenser till olika ämnen. Teman som förenar dem är gemensamhet och subjektets varierande skepnad. Pallasvuo är känd bland annat för sina delvis självbiografiska videoessäer som behandlar identitetens tillblivelse och där konstnärsrollen spelas av många personer. Trots att verken till sin natur i grunden handlar om att vara människa i ett vidare perspektiv förmedlar de en djupt personlig känsla.

Jaakko Pallasvuo: Soft Body Goal (2017)

2015
Tuomo Rainio

(f. 1983, ESBO)

Med sin originella användning av modern teknik för Tuomo Rainio konstens traditioner vidare. Det är inte bilden i sig utan bildens sätt att existera som bildar kärnan i hans video- och fotoverk: det lyriska framträdandet kombineras med försvinnandets estetik.

Tuomo Rainio: Nimetön (patsas) (2012)

2013
Riikka Kuoppala

(f. 1980, HELSINFORS)

Riikka Kuoppala är en ung mediekonstnär på tröskeln till en internationell karriär. Hennes filmatiska videoverk skildrar psykologiska landskap och sinnesstämningar snarare än verkliga situationer. Ofta behandlar de minnen och trauman; bland hennes senaste teman kan nämnas kön, familj och sjukdom. Men Kuoppala gör också platsbunden kollektiv konst om aktuella ämnen, såsom samhälleliga missförhållanden; ett av de senare verken är en installation där matdonationer delas ut åt mindre bemedlade familjer. Kuoppala vill i sitt konstnärliga arbete kombinera dessa två delområden, den psykologiska och den yttre verklighet.

Riikka Kuoppala: And That's All I Can Remember (2015)

2011
Hans Rosenström

(f. 1978, LOJO)

Hans Rosenström skapar överraskande rum och situationer av knappa element. Även om Rosenströms konst bygger på ljud kan man se bildkonstens traditioner i den, allt från olika slag av optiska idéer och surrealism till platsbundenhet och experimentell film. Rosenström ger betraktaren en viktig roll i att fullborda hans konst och ge den betydelse. Hans verk är teatermässiga förunderligheter som föds av ljus, ljud och betraktarens rörelser. Efter dem förefaller, låter och känns verkligheten för en stund bekant men förskjuten i ett konstigt läge.

Hans Rosenström: No Land Is an Island (2008)

2001–2010

2001     Paavo Paunu

2002     Viggo Wallensköld

2003     Vesa-Pekka Rannikko

2004     Minna Jatkola

2005     Tea Mäkipää

2006     Pauliina Turakka Purhonen

2007     Mari Sunna

2008     Terike Haapoja

2009     Petri Eskelinen

2010     Leena Nio

1981–1990

1981     Pekka Kauhanen

                Tapani Mikkonen

                Silja Rantanen

1982     Pekka Pitkänen

                Anna Alapuro

                Helge Riskula

1983      Chris af Enehjelm

                Pentti Meklin

                Pauno Pohjalainen

1984     Ilppo Alho

                Markus Konttinen

                Mari Tykkyläinen

1985     Pertti Kukkonen

                Harri Leppänen

                Ilkka Väätti

1986      Outi Pienimäki

                Markku Pääkkönen

1987     Juha Saitajoki

                Thomas Nyqvist

1988     Elina Liikanen

                Antti Nordin

                Anne Tompuri

1989     Nils Haukeland

                Helena Kronqvist

                Henrietta Lehtonen

1990      Timo Heino

                Riitta Uusitalo

1991–2000

1991     Susanne Gottberg

                Antti Tanttu

                Irmeli Hulkko

                Olli Jaatinen

                Kare Lampinen

1992      Marie Brask

                 Veli Granö

                Jari Kylli

1993      Mikko Paakkola

                Katarina Reuter

                Jaakko Tornberg

1994     Johanna Ilvessalo

                Sirpa Hynninen

                Anssi Törrönen

1995     Saara Ekström

                Maija Holma

                Marjatta Kekki

                Sari Porthén

                Pekka Sassi

                Minna Törrönen

1996      Palkintoa ei jaettu

1997     Johanna Aalto

1998     Janne Räisänen

1999     Maija Helasvuo

                Tiina Laitanen

bottom of page