Croquistecknarnas långa väntan fick äntligen ett slut i september, då croquiskvällarna kunde återupptas i Helsingfors Konsthall. Finska Konstföreningen har ordnat croquiskvällar ända sedan 1973. De snabba skisserna på papper frigör sinnet och ger bredare perspektiv på människokroppen – på båda sidor om skissblocket.
Bildkonstnären Antti Tanttus croquisteckning.
Croquis utvecklar förmågan att göra snabba, exakta iakttagelser av en levande modell och är något som sammanför såväl ivriga amatörer och experimentlystna nybörjare som professionella konstnärer. Till de sistnämnda hör bildkonstnären Antti Tanttu, som redan länge har gått på Finska Konstföreningens croquiskvällar. För Tanttu är tecknandet en väsentlig del av det konstnärliga arbetet och han deltar i croquiskvällarna för att upprätthålla och utveckla sina teckningsfärdigheter.
”Jag gör skisser till alla mina verk. Croquis är ett viktigt verktyg som bidrar till att utveckla observationsförmågan och handens motorik. Dessutom befrias man från att tänka och tvingas göra iakttagelser i stunden. Till en början tecknade jag trevande och klumpigt, men jag har utvecklats under årens lopp. Att göra croquis är dock inte som att cykla, som man alltid behärskar när man en gång har lärt sig det: blir det en längre paus i tecknandet tvingas man nästan börja om från början.”
Kännetecknande för en bra modell är enligt Tanttu att hen är mångsidig.
”Alla människor är intressanta; ålder, storlek eller kön spelar ingen roll. En bra modell kan inta många olika poser, både dynamiska och statiska.”
Tanttu ser med glädje hur croquiskvällarna har förändrats sedan 1980-talet.
”Då jag började teckna som 18-åring tyckte jag att de flesta tecknarna var så gamla, bland dem fanns exempelvis Konsthallens dåvarande chef Seppo Niinivaara, som var en flitig deltagare. Numera verkar det finnas tecknare i alla åldrar och det är glädjande att också de yngre har hittat hit.”
Enligt Noora Palotie är friheten och kreativiteten det bästa med att vara konstmodell.
Finska Konstföreningens croquiskvällar är öppna för alla och det krävs inget specialkunnande. En stor skara av olika modeller poserar på kvällarna.
Noora Palotie arbetar som fri konstmodell och har redan tio års erfarenhet av croquiskvällarna.
”Jag utexaminerades som barnmorska 2011, men då jag fick mina papper kände jag att jag inte ville försörja mig enbart som barnmorska. Jag ville prova på något mera kreativt och arbeta med kroppen. En vän som brukade teckna i Helsingfors universitets ritsal berättade om konstmodelljobbet för mig. Min vän ansåg att det kunde passa mig – eftersom jag är kurvig finns det något att teckna av och dessutom är jag kort, så det är lätt att få mig att rymmas på papperet.”
Friheten och kreativiteten är det som Palotie uppskattar mest i modellarbetet. Kroppsligheten är en av de bästa sidorna, men samtidigt också det mest krävande.
”Det bästa är kreativiteten, att arbeta med kroppen och att jag kan bestämma mina egna arbetstider. Som modell är jag väldigt närvarande. Å andra sidan gillar jag att ibland kunna försjunka i mina tankar då jag poserar. Det mest utmanande är att arbetet är fysiskt och oregelbundet. Långa, krävande, speciellt stående positioner är tuffa för både kropp och själ.”
Enligt Palotie är beslutanderätten över den egna kroppen en viktig del av kreativiteten i modellarbetet.
”Modellen hittar på och beslutar hur hen ska posera för tecknarna. Modellen kan också välja kroppslinjernas riktning och vad som ska lyftas fram eller döljas. Att stå modell för croquis är den mest kreativa arbetsuppgiften, eftersom poserna växlar snabbt och det inte finns lika exakta önskemål som vid långa poseringar.”
Palotie säger att arbetet framför allt kräver tålamod och förmåga att hålla sig stilla – både fysiskt och mentalt. God kroppskännedom underlättar också.
”Det är bra att veta vilka poser som passar ens kropp och vilka ställningar man klarar av. Förmågan att så att säga se min egen kropp utifrån hjälper mig att växla mellan olika poser, att använda min fantasi och föreställa mig hur man möjligtvis kan teckna av mig. Konstmodelljobbet lär en att vara objekt för blicken och speciellt att vara utsatt för en granskande blick. Då jag står modell är min kropp fascinerande och intressant för tecknarna på ett annat sätt än i livet i övrigt.”
Arbetet som konstmodell har gjort Palotie modigare och har vidgat hennes förståelse för hur viktig synvinkeln är.
”Jag har fått ännu mera mod att våga vara mig själv och strunta i hur andra ser min kropp. Jag har sett mig själv ur så många bildvinklar, tecknad av så många människor, att jag har insett att också min egen uppfattning bara är en sanning bland andra. Dessutom känner jag stolthet över att min kropp orkar hålla en pose och vara stilla, trots att jag skulle vilja röra på mig.”
Tia Talli vid sina croquisteckningar.
För film- och tv-producenten Tia Talli erbjuder croquiskvällarna en plats för fokuserad närvaro och möjlighet att lära sig nya saker. Talli älskar bildkonst och för henne är croquis framför allt en flykt från vardagen.
”Då jag tecknar är hjärnan så upptagen av koordinationen mellan öga och hand att jag inte ens är kapabel att tänka på något annat. I den stunden finns bara doften av nyvässt blyertspenna och ett vitt papper – det första strecket är alltid spännande.”
Att teckna efter levande modell ger ständiga möjligheter att lära sig något nytt. Trots att hon hela tiden utvecklas tycker Talli att hon aldrig blir färdig som tecknare.
”Croquiskvällarna påminner lite om en idrottsprestation. Först värmer man upp handen och pennan med att hålla på med samma pose en längre stund och mot slutet jobbar man med snabba växlingar och försöker fördomsfritt gestalta en helhetsbild. Under en enda kväll är det stor skillnad mellan de två, det känns som om jag förstår människokroppen mycket bättre i slutet av lektionen än då jag kom till den. Att kunna gestalta proportioner, perspektiv och tyngdpunkter har tagit lång tid, det är något man bara kan lära sig genom att testa, observera och jämföra med tidigare arbeten.”
Under årens lopp har utbudet av modeller på Finska Konstföreningens croquiskvällar blivit mera mångsidigt. Talli anser också att variationen av olika kroppar är en viktig del av tecknandet.
”Människokroppen är alltid vacker. Jag älskar att teckna kroppar av alla de slag och jag hyser enorm beundran för de människor som gör den här hobbyn möjlig och som bidrar med sin konstnärliga inspiration. Även om spektret av modeller och kroppstyper har förändrats mycket under mina tio år i denna hobby kunde man kanske få in ännu mera olikhet och mångfald. Croquiskvällarna handlar om kroppspositivism när den är som bäst och för många som våndas över sina kroppar kunde det kanske vara en frigörande upplevelse att stå modell.”
*
Under hösten håller Finska Konstföreningen croquiskvällar på tisdagar och torsdagar. Läs mera på vår webbplats: Evenemang -> Croquiskvällar.
Comments