HANNELE KYLÄNPÄÄ & PÄIVI SIRÉN
Synliggjord
UTSTÄLLNINGAR
HELSINGFORS KONSTHALL
18.1.–9.3.2025
Utställningen Synliggjord, producerad av Finska Konstföreningen, visar skulpturer av Hannele Kylänpää och målningar och teckningar av Päivi Sirén.
I båda konstnärernas verk får små gester stor betydelse – verken ber oss stanna upp, tänja på ögonblicket. Av bägge konstnärerna visas både äldre och helt nya verk.
Hannele Kylänpää är känd framför allt för sina bronsskulpturer med barn- och djurmotiv. Verken fångar det gripande i alldagliga ögonblick och fäster vår uppmärksamhet vid våra medmänniskors uppriktiga närvaro.
Päivi Sirén är de finstämda nyansernas mästare vars minimalistiska målningar inbjuder till meditativ begrundan. De tiotals tunna färgskikten tillför verken ett matt ljus. Vid en närmare anblick kan man urskilja vertikala och horisontella streck som tillsammans tycks teckna ett annat rum i verket.
Synliggjord får på ett sinnrikt sätt de traditionella konstarterna, bildhuggeri och måleri, att rota sig i Konsthallens salar: brons- och keramikskulpturerna visas i salen som ursprungligen ritades just för skulpturkonst, medan målerisalarna fylls av tvådimensionella verk. Verken korsar också varandra på utställningen, men framför allt tar de Konsthallens salar i besittning på sitt eget speciella sätt.
Arkiv
MARJA PIRILÄ
För ljusets skull
HELSINGFORS KONSTHALL
20.1.–17.3.2024
I centrum för fotokonstnären Marja Piriläs utställning är ljus och att förtrollas av ljus. Utställningen, producerad av Finska Konstföreningen, presenterar verk av denna camera obscura-fotograferingens banbrytare från 1980-talet till idag: fotografier, videor och tredimensionella verk.
Piriläs arbetsmetoder avviker från traditionell fotokonst, och med camera obscura-metoden har hon arbetat i redan trettio års tid. Med den kartlägger hon livsmiljöer och mentala landskap, lockar fram undermedvetna känslor i dagsljuset. Den bärande kraften i Piriläs fotograferingsprojekt som pågår i flera års tid är förutom ljus även tystnad och förundran.
I Marja Piriläs verk framträder världen i ett oväntat ljus. Hon förvandlar rum eller hela byggnader till en camera obscura, ett mörkt rum, där hon fotograferar parallellt med två instrument från olika epoker: en modern kamera inuti en camera obscura. Ljuset som genom en liten öppning strålar in i det mörka rummet bär med sig reflexioner från yttervärlden som i kombination med det inre rummet skapar en tredje verklighet på bilderna. I Piriläs verk kan vi beskåda den reella världens komplexa och poetiska natur.
Utställningens ljudlandskap är gjort av Tapani Rinne. De tredimensionella camera obscuraverken och videorna har Pirilä gjort tillsammans med Petri Nuutinen och Iris Nuutinen. I planeringen av utställningen deltog också Asko Mäkelä, och utställningen är producerad av Finska Konstföreningen.
I samband med utställningen publiceras 2024 Piriläs fotobok ”Valon tähden” (”För ljusets skull”) som också fungerar som en camera obscura.
Marja Pirilä är utbildad fotograf från Konstindustriella högskolan (nuvarande Aalto-universitet) och biolog (FM) från Helsingfors universitet. År 2000 tilldelades hon statens konstpris i fotokonst, år 2010 Birkalands konstpris och år 2020 Kordelins pris för att ha utvecklat och utnyttjat camera obscura-fenomenet och gjort det känt. Piriläs verk har visats på talrika utställningar i Finland och övriga Europa, i Nord- och Sydamerika och i Asien.
Utställningen har understötts av Suomen kulttuurirahasto och boken av Centret för konstfrämjande, Finnfoto ry, Greta och William Lehtinens stiftelse och Finska Konstföreningen.
TARJA PITKÄNEN-WALTER
Måleriska meditationer
HELSINGFORS KONSTHALL
15.1.–6.3.2022
Finska Konstföreningen producerar årligen en utställning på Helsingfors Konsthall. Tarja Pitkänen-Walters utställning Måleriska meditationer som produceras av Finska Konstföreningens flyttas till början av 2022.
I bildkonstnären Tarja Pitkänen-Walters (f. 1960) konst har multisensoriska målningar, materialitet och rumslighet en central roll. Hon skapar sina platsbundna, utvidgade målningar för ett specifikt utrymme med hjälp av många olika tekniker, med hänsyn till utrymmets användning och arkitektur. Konsthallens utställning består av olika upplevelseutrymmen, varav varje har sin egen tematik och karaktär. Utställningen kommer att innehålla Pitkänen-Walters konstverk från 1980-talet fram till idag och det kommer även att ställas ut helt nya helheter planerade för Konsthallens interiör.
Pitkänen-Walter har fungerat som professor i målningskonst vid Bildkonstakademin sedan år 2006 och även som konstlärare och expert samt fungerat i olika förtroendeuppdrag. Hennes konst har ställts ut i många olika inhemska och internationella separat- och grupputställningar sedan 1980-talets början.
PAUL OSIPOW
HELSINGFORS KONSTHALL
26.1.–24.3.2019
Paul Osipow är en av de centrala konstnärerna inom finsk bildkonst, och den breda retrospektiven visar ett imponerande tvärsnitt av hans produktion. Redan i tidig ålder reste Osipow runt i Europa och USA, och dessa resor har haft stor betydelse för hans produktion. För Osipow har konsthistorien, såväl antiken som modernismen, alltid varit en viktig inspirationskälla. Utställningen på Konsthallen visar hans geometriska och fria abstraktioner och figurativa klassiska motiv, till exempel stilleben med matvarumotiv samt kvinnofigurer, från 1960-talet fram till idag.
Osipow utexaminerades 1962 från Finlands konstakademis skola. Han har sedan slutet av 1960-talet deltagit i talrika separat- och grupputställningar både i Finland och utomlands och är också känd som lärare vid olika konstinstitut. Under sin redan 60-åriga konstnärsbana har Osipow fått många pris, bl.a. Finska Konstföreningens Dukatpris 1966, statens 15-åriga konstnärsstipendium 1985 samt svenska prins Eugen-medaljen 1989. Utställningen produceras av Finska Konstföreningen, kurator är galleristen Kari Kenetti.
GRÖNLUND–NISUNEN
Grey Area
HELSINGFORS KONSTHALL
28.1.–5.3.2017
Tommi Grönlunds (f. 1967) och Petteri Nisunens (f. 1962) utställning presenterar deras produktion från de senaste tjugo åren. Duon rör sig på gränsen mellan konst och vetenskap och leker i sina verk med fysikaliska fenomen såsom tyngdkraften, magnetism och ljus. Också ljudet spelar en viktig roll i deras installationer.
Den retrospektiva utställningen visar dels nyckelverk i Grönlund-Nisunens produktion, dels också helt nya arbeten. Därtill visas många verk som tidigare inte varit utställda i Finland, såsom installationen från Venedigbiennalen 2001.
Konstnärsduon som samarbetat alltsedan 1990-talet har under sin karriär fått flera inhemska och internationella utmärkelser, däribland Statens konstpris 2001 och Världskulturrådets (World Cultural Council) Leonardo da Vinci-pris 2013. Duon har också gjort många offentliga verk, varav det nyaste kommer till Kägeluddens metrostation i Esbo.
ESKO MÄNNIKKÖ
Time Flies. A Highlight
Suomen Taideyhdistyksen tuottama näyttely Esko Männikkö – Time Flies jatkaa kierrostaan:
Collezione Maramotti, Reggio Emilia, Italia 17.5.–27.9.2015
Huis Marseille, Amsterdam, Alankomaat 11.9.–6.12.2015
Göteborgin taidemuseo, Göteborg, Ruotsi 13.2.–8.5.2016
ESKO MÄNNIKKÖ
Time Flies
HELSINGFORS KONSTHALL
18.1.–2.3.2014
Den retrospektiva utställningen Time Flies är den i Finland hittills största presentationen av fotokonstnären Esko Männikkös verk, från 1980-talet till idag.
Männikkö bor i norra Finland och har som fotograf stått utanför fotokonstens trender och etablerade institutioner. Samtidigt är han en av våra internationellt mest kända fotokonstnärer vars produktion har visats i många länder.
Männikkös intresse för fotografering väcktes under jaktutflykter i tidig ålder. Jakten på djur förbyttes senare i jakt på bilder då Männikkö i skolans fotoklubb förtrollades av hur bilden tog form på papperet i fotolabbet. Som fotograf är han självlärd. Genombrottet kom 1995 då han valdes till Årets unga konstnär. På sin prisutställning visade han en imponerande bildserie av vuxna söner i norra Finland, en serie som lämnade ett outplånligt intryck i mångas minne. Efter den utställningen har Männikkö inte haft några större separatutställningar i Finland.
Männikkös sätt att inrama, rytmisera och hänga upp sina verk är frapperande originellt. Fotografierna är självständiga verk, men de är också delar av en större helhet och för samtidigt en dialog med andra verkserier. Utställningens tidigaste verk är från serien Då tiden stannar från början av 1980-talet. De svartvita bilderna från Särkijärvi i Utajärvi visar den avsides bosatta familjen Määttäs livsstil med dess seghet och viljekraft. Den retrospektiva utställningens färskaste verk i serien Blues Brothers tar oss på en utflykt bland livlösa människogestalter på italienska begravningsplatser. Männikkö låter samtidens försök att dölja tidens gång och dess avtryck synas i sina bilder. Han sätter sig grundligt in i de platser och detaljer han fotograferar och lyfter fram det vardagliga livet på ett respektfullt sätt. Vare sig objektet är levande eller livlöst, människa eller djur, målar Männikkö med ljus och låter med linsens hjälp objektets skönhet träda fram. Trots att Männikkös bildspråk med tiden har utvecklats i en mer symbolisk riktning har han bevarat sitt intresse för vardagen, utanförskapet och det marginella.
Esko Männikkö (f. 1959 i Pudasjärvi) bor och arbetar i Uleåborg. Han har haft åtskilliga separatutställningar och gemensamma utställningar, särskilt utomlands. Männikkös verk ingår i renommerade internationella och inhemska samlingar. Han har bl.a. fått det ansedda internationella fotopriset Deutsche Börse Photography Prize (2008).
Efter Helsingfors Konsthall åker utställningen på en internationell turné. Säkra turnéplatser hittills är Åbo konstmuseum (16.5–14.9.2014) och Göteborgs konstmuseum (13.2–8.5.2016).
ELINA MERENMIES
Salaista iloa
HELSINGFORS KONSTHALL
21.1.–4.3.2012
I Elina Merenmies verk förenas det hemska och det komiska.
Elina Merenmies verk berättar hisnande historier om världen och om hur det ur vardagliga fenomen och saker kan öppna sig kanaler till fantasins vildaste visioner. Konstnärens verk blandar humor, överraskningar, tro och häpnad på ett sätt som gör henne till en av våra mest egenartade finländska samtidskonstnärer. Merenmies utställning öppnas i Helsingfors Konsthall den 21 januari 2012.
Hemlig glädje är Elina Merenmies hittills mest omfattande separatutställning i Finland. Konsthallen presenterar över 80 verk ända från början av hennes karriär i slutet av 1980-talet. I Konsthallen ses också av Merenmies allra nyaste produktion, till exempel målningar med en rik färgskala. En unik och för konstnären helt ny slags målningsinstallation kommer att ta form på Konsthallens väggar. Med respekt för Konsthallens arkitektur och klassiska utställningslokal förenar det nya helhetskonstverket Merenmies målningar med det hon målar på väggarna.
Utställningens namn Hemlig glädje handlar enligt Merenmies om hur det i hennes konstverk förekommer sådant som överraskar även henne själv, något som får oss att finna skönhet också på ovanliga platser. ”I samband med Merenmies verk upptäcker betraktaren ofta det vackra i det hemska eller blir medveten om det värdiga i offrets lott”, skriver Juha-Heikki Tihinen i utställningskatalogen Hemlig glädje.
Lika säkert som en gammal bekant som man möter på gatan känner man igen ett verk av Merenmies. Konstnärens intresse för den expressiva konsttraditionen, outsider-konst och gammalt flandriskt måleri kommer fram både i hennes målningar och i hennes pappersverk.
Antti Nylén beskriver i utställningskatalogen Merenmies konst: ”Jag ser ett slags ’utvecklingsgång’ från den metafysiska skräcken i Fåglar, Larv och Getingar från tidigt 1990-tal via Livets fakta och ett antal nallemotiv till den senaste tidens tuschteckningar, i vilka skräcken har släppt och en fysisk stillhet råder: köttet betraktas nu utan vämjelse, lugnt, som det är (Hår, Vit fosfor…). Fulheten upphör att vara fulhet när man vågar se på den. Den blir förbarmad. Vi får vara deformerade, blödande, knotiga och så vidare …”
Elina Merenmies är en helsingforsisk målare, utexaminerad som magister i konst från Bildkonstakademin 1999. Hon studerade också vid teckningsinstitutionen vid Helsingfors universitet 1987, Institut de Saint-Luc i Bryssel 1988–1989 och Prags konstakademi 1991–1992. Hennes verk finns i de viktigaste museisamlingarna i Finland och även i många utländska museers och privatpersoners samlingar. Elina Merenmies var kandidat för Ars Fennica-priset 2007 och har sedan 2009 varit medlem i prisjuryn för Ars Fennica. Merenmies tilldelades William Thuring -priset 2009 och Stina Krook-priset 2010.
Utställningen är producerad av Finska Konstföreningen med fil.dr Juha-Heikki Tihinen som kurator.
Export – Import
HELSINGFORS KONSTHALL
16.1.–28.2.2010
Under århundradenas lopp har finländska konstnärer utbildat sig på olika håll i Europa och har arbetat i olika länder. I det avlägset belägna Finland utvecklades bildkonstlivet förhållandevis sent och erbjöd endast ett fåtal konstnärer en utkomst. Därför var det både naturligt och nödvändigt att söka sig till andra länder. Dessutom erbjöd de utländska akademierna och konstskolorna tidsenlig undervisning och endast i de pulserande storstäderna var det möjligt att ta till sig de nyaste strömningarna. I Stockholm, St. Petersburg, Dresden, Rom, Florens och Paris fann många finländska konstnärer utbildningsmöjligheter och inspiration. Efter världskrigen lockade framförallt New York och London konstnärerna.
Nuförtiden, när det ständiga kravet är att finna något nytt växlar de ”hetaste” konstorterna i allt snabbare takt. I periferin har redan för länge sedan uppstått flera intressanta centra för nutidskonst och varken Finland eller Helsingfors har lämnats utanför den här utvecklingen. För ögonblicket är Berlin konstens absoluta mecka. I staden verkar även tiotals finländska konstnärer.
Export – Import presenterar nutida finländska konstnärer som utbildar sig, bor och/eller arbetar utomlands, antingen varaktigt eller under längre perioder vid olika internationella konstnärsresidens. Utställningen visar hur dessa konstnärer förhåller sig till att skapa konst i en internationell miljö och hur de ser på det avlägsna hemlandet och på konstvärlden i hemlandet. I utställningen deltar Adel Abidin, Eija-Liisa Ahtila, Elina Brotherus, Minna L. Henriksson, Gun Holmström, Laura Horelli, Hannu Karjalainen, Ola Kolehmainen, Pia Lindman, Robert Lucander, Kirsi Mikkola, Pilvi Takala och Kristiina Uusitalo. Kurator för utställningen är Konsthallens chef Maija Koskinen. Som utställningssekreterare fungerar HuK Päivi Mustola.
MAIJA BLÅFIELD
Berättelser från vägrenen
HELSINGFORS KONSTHALL
21.1.–5.3.2023
I Maija Blåfields verk förs en dialog mellan det exceptionella och det alldagliga. Utställningen Berättelser från vägrenen, producerad av Finska Konstföreningen, visar Blåfields produktion från de senaste tjugo åren.
I konstnärens och filmregissörens dokumentära verk förvandlas händelser till berättelser. Utställningsverken söker nya sätt att se den omgivande verkligheten, vare sig det är fråga om en skog som betraktas som nationallandskap eller om livet självt sett med den självutnämnda världsräddarens blick.
Som konstnär är Maija Blåfield framför allt en historieberättare i vars verk man alltid också kan skönja en finstämd humor. Blåfield har fotograferat sina verk runtom i världen och riktar linsen mot överraskande skärningspunkter mellan det alldagliga och det exceptionella.
På utställningen som producerats av Finska Konstföreningen visas verk med rörlig bild, en serie som kombinerar fotografi och text samt teckningar. Verken är gjorda under en tjugo års period.
Maija Blåfield (f. 1973) är en mångsysslande konstnär och filmregissör. Hennes verk med rörlig bild placerar sig mellan experimentell film och dokumentär. Hon arbetar också med fotografi och skrivande. Centrala motiv i hennes konst är verklighetetens mångtydighet, annorlunda upplevelse av det dagliga livet samt människans relation till sin omgivning. Hennes verk har visats både i Finland och utomlands på konstmuseer, gallerier och filmfestivaler samt på tv. År 2014 tilldelades Blåfield statspriset i mediekonst och 2017 kandiderade hon för Ars Fennica-priset.
ANU TUOMINEN
I morgon i dag är i går
HELSINGIN TAIDEHALLI
18.1.–1.3.2020
Anu Tuominen (f. 1961, Lemi), en av våra mest betydande inhemska konceptkonstnärer, är känd för att väcka begagnade föremål, ofta hittade på lopptorg, till liv. I den retrospektiva utställningen, producerad av Finska Konstföreningen, kan man vid sidan av nya konstverk också hitta konstnärens populära klassiker.
I utställningen I morgon är i dag i går kombinerar Tuominen sina konstverk från olika tidsperioder på ett nytt sätt och skapar så nya konstverkshelheter i Konsthallens utrymmen. Konstverken är spridda i utrymmet enligt tema. Skulptursalen fylls av konstverk med utomhustema som stenar, kälkar och bärplockare. Mittsalen präglas av svartvita konstverk och i den bakre salen ses färglära, som exempelvis i Oikeita väriympyröitä (1997–) och Rouva Albersin värinsekoituksia (1994) som blivit klassiker. Den rika och slingrande utställningen bjuder på en upptäcktsfärd in i Tuominens konst och leder åskådaren mot nya inspirerande idéer.
Anu Tuominens konstverk består enligt ready-made-traditionen av bekanta vardagsföremål, som grytlappar, knappar och färgpennor. Ända sedan början av sin karriär har Tuominen samlat föremål från runtom i Finland, och centralt för hennes konst har alltid varit katalogiserandets och organiserandets processer. Hon utför detta med vetenskaplig precision, även om katalogiserandet avviker från normerna och grundar sig på konstnärens egna associationer.
Kombinationer av ord och koncept har också en viktig roll i Tuominens konst. Konstnären leker ofta med språket och namnger sina konstverk på nytt i olika sammanhang. Konstverken använder sig av språk och logik och skapar så överraskande associationer i åskådarens tankar. Som helhet skapar Tuominens konstverk en övergripande, platsbunden installation.
Tuominens konst tilltalar på många nivåer. Arbetssättet som bygger på principerna för återanvändning är i dagens läge aktuellt, men det är inte en utgångspunkt för Tuominens konstverk. Hon presenterar för åskådaren använda föremål och material från vår omgivning och påminner oss om deras existens i nya kontexter. Konstnären har införlivat handarbete i sin teknik under en tid då det inte konventionellt upplevs som en del av samtidskonsten.
Anu Tuominen utexaminerades från Bildkonstakademin år 1995. Förutom det har hon en examen från Konstindustriella högskolans (nuv. Aalto-universitetet) inredningsarkitektur- och möbeldesignlinje. Tuominen belönades med Ars Fennica-priset år 2003. Hon har ställt ut flitigt i Finland och utomlands, och hennes konstverk finns i betydande offentliga konstsamlingar i både Finland och Sverige.
EGS
Writing My Diary
HELSINGFORS KONSTHALL
13.1.–25.2.2018
EGS (f. 1974) hör till Finlands internationellt mest kända graffitikonstnärer vars verk kan ses i städer i tiotals länder världen runt. Han fogar alltid bokstäverna EGS till sina verk, men i varierande former och konstellationer ända till det oigenkännliga.
EGS inledde sin karriär under senare hälften av 1980-talet och har på sina resor under årens lopp studerat graffiti som en konstform: dess historia, stilarter och traditioner. Han har också försökt rucka på gränserna mellan gatukonst och musei- och gallerikonst.
Hans verk har setts förutom i tunnlar, på tåg och på övergivna byggnader även på flera gallerier. EGSs verk ingår också i offentliga samlingar, och hans väggmålning på Vanda fängelses yttervägg var den första graffitin som var officiellt beställd av finska staten.
JUSSI HEIKKILÄ
Observationes
HELSINGFORS KONSTHALL
23.1.–13.3.2016
Jussi Heikkilä tröttnar inte på att överraska. Den retrospektiva utställningen presenterar verk från fyra decennier av denna pionjär inom finländsk konceptkonst. Även helt nya verk ingår.
Heikkilä har i sin produktion studerat förhållandet mellan människan och naturen. Vissa av verken framhäver den ekologiska oro han känner samtidigt som de också djuplodar förhållandet mellan natur och kultur.
Materialen är av varierande slag: bland annat blåstång, rubiner, böcker och uppstoppade fåglar – Heikkilä är en passionerad fågelskådare och hans verk har ofta på ett eller annat sätt en anknytning till fåglar.Utställningen belyser verkens bakgrund och lyfter fram det kontemplativa och det finurligt insiktsfulla i Heikkiläs konstnärliga tänkande.
Jussi Heikkilä har under sin långa karriär fått många utmärkelser, däribland Statens bildkonstpris 2000. Han kandiderade också för Ars Fennica-priset 1997. Offentliga verk av Heikkilä finns förutom i Jyväskylä och Helsingfors även i Danmark.
HELENA HIETANEN, JAAKKO NIEMELÄ
Chaos & Beauty
HELSINGFORS KONSTHALL
24.1.–8.3.2015
I början av året fylls Konsthallen ända ut till fasaden av konstverk gjorda av ljus och skugga. Ljuset är det förenande temat för Helena Hietanens och Jaakko Niemeläs konstnärliga arbete. Med på utställningen är viktiga verk och publikfavoriter från bådas karriärer. I skulptursalen vissas också ett helt nytt verk.
Som ett konstnärspar har Hietanen och Niemelä arbetat tillsammans, var för sig och jämsides. Chaos & Beauty speglar konstnärernas liv under de senaste 18 åren; Niemelä och Hietanen har alltid hittat sina motiv på nära håll.
LEENA LUOSTARINEN
Tiikerinpiirtäjä
HELSINGFORS KONSTHALL
12.1.–3.3.2013
Finska Konstföreningen producerar en bred retrospektiv utställning av Leena Luostarinens (f. 1949) verk. Utställningen är en exposé över Luostarinens långa karriär från genombrottsverken på 1970-talet ända till hennes produktion idag.
Leena Luostarinen hör till den nyexpressionistiska konstnärsgeneration som i slutet av 1970-talet visade att nyheterna om måleriets död åter en gång var förtidiga. Sin första separatutställning höll Luostarinen 1973, och därefter har hon ruskat om den finländska konstpublikens upplevelser med sina kraftiga, färgmättade och ofta också hemlighetsfullt symboliska målningar. Många minns henne för hennes kattrovdjur, ibisfåglar och sfinxer med deras skälvande fantasilandskap i fonden. Känsloladdningen i målningarna har varierat från vilda lekar med färger till mer finstilta harmoniska stämningar.
Till utställningen sammanställer Finska Konstföreningen ett centralt urval av Luostarinens mest kända och mest älskade produktion. Men det finns också plats för överraskningar och både mindre bekanta och nyare verk.
Kurator för utställningen är konstkritiker Otso Kantokorpi.
PEKKA KAUHANEN
Hurtta, poika ja lum'ukko
HELSINGFORS KONSTHALL
29.1.–13.3.2011
Bildhuggaren Pekka Kauhanen bygger galna världar i Konsthallen, världar som lockar fram vilda tolkningar, världar som garanterat inte kan beskyllas för vare sig tråkighet eller uppblåsthet.
Pekka Kauhanen (f. 1954) hör till våra centrala och mest originella skulptörer. Hans motivkarneval har under tre decenniers tid gått från föreställande figurer, torsor och hundar via abstrakta tankespiraler tillbaka till det föreställande. Kauhanens nya skulpturala figurer är huvudlösa kostymmän, leende pojkar och snögubbar. ”Jag är (på sin höjd) en magisk realist”, konstaterar han i utställningskatalogen.
Av sina motivs ostyriga mångfald bygger Kauhanen i Konsthallen helheter där enskilda skulpturer förenar sig till stammar i en kauhanensk fantasivärld. Utställningen, producerad av Finska Konstföreningen, presenterar Kauhanens centrala motiv med början från 1980-talet, men huvudvikten ligger på de nyaste brons- och aluminiumfigurerna från 2000-talet.
Början av 2000-talet var en huvudlös tid i Kauhanens konst, skriver Altti Kuusamo i utställningsboken. Skulpturernas huvuden låg på axeln, de var täckta med skum eller de saknades helt och hållet, såsom hos de ihåliga kostymmännen (2002). År 2003 uppenbarade sig den första Snögubben med cylinderhatt – värdighetens antites – i Kauhanens värld. Snögubbarnas skara fortsätter att växa: Kauhanen varierar, utvecklar och förnyar oavbrutet sina centrala motiv.
Till de skulpturala klaner Kauhanen skapat under 2000-talet hör också de hyperpositiva ”pojkarna”, som omfamnar världen i ett rus av oskuldsfull eufori. Konstpolisen (2006) i en rondell i Hagalund i Esbo ler så ohämmat att tänderna skymtar fram. Medan utställningen på Konsthallen pågår är skulpturen Solpojken (2007–2010) på äventyr runtom i Helsingfors – en pojke som i sin solighet är nära nog outhärdlig för vårt folk!
Pekka Kauhanen är känd också för sina talrika offentliga verk, däribland Stor tid (1990), det omdiskuterade monumentet över Urho Kekkonen i Kajana. Själv förklarade konstnären att verket med dess kontroversiella timglas- och spirallika form var ”en föreställande staty över Kekkonens tid och tanke”. Från samma tid är också Doftande steg, en offentlig skulptur i Tranbacka i Helsingfors.
Kauhanens skulpturer må vara gåtfulla, rentav konstiga, men de är lätta närma sig. De har en inneboende spjuveraktighet som inte sällan lämnar ett insiktsfullt leende även på betraktarens läppar. ”Om det savolaxiska göts till en skulptur så skulle det ske på Pekka Kauhanens bildspråk”, har Vexi Salmi konstaterat. Tolkningsmässigt är verken generösa – lekfullhet är förmodligen ett lika oumbärligt livsvillkor för Kauhanens skulpturer som för publikens tolkningar. Med andra ord: låt tolkningarna flöda, det finns gott om plats!