DUKATPRISET
DUKAT-PRISET
2025 DUKAATTIPALKINTO
Lada Suomenrinteelle
Palkintolautakunnan perustelut
Lada Suomenrinne ei kuvaa valokuvissaan sitä mikä näkyy vaan sitä mikä on läsnä. Läsnä on luonto ja olennot, joille se on antanut elämänympäristön. Hänen kuvissaan maisema muistaa esiäitien, esivanhempien, kulkeneen samoja polkuja, pysähtyneen samojen vesien äärellä. Maisema on yhtä kuin aika, ja aika on kerroksellista. Siksi valokuvaus hänen praktiikassaan tarkoittaa oikeastaan välttämättä päällekkäisvalottamista, nykyisen, menneisyyden ja tulevaisuuden risteämistä valotetussa, kehitetyssä ja editoidussa kuvassa. Näin ymmärretyn valokuvan aikakäsitys on sama kuin alkuperäiskansoilla monin paikoin maailmaa – aika ei ole lineaarista vaan kerrostuu toisiinsa kietoutuvista kehistä.
Suomenrinne kuvaa asioita, joita on ollut olemassa ja joita voisi olla olemassa, samalla tavoin kuin varhaiset valokuvaajat vangitsivat kuviinsa aaveita, unia ja näkyjä. Hän etsii keinoja kertoa luonnon ja olentojen yhteenkuuluvuudesta, esivanhempien läsnäolosta ympäröivässä maisemassa, Saamenmaan haavoittuvuudesta ja maan itsensä poliittisesta oikeudettomuudesta. Hän luo kuvissaan maailmoja, jotka voisivat tulla oleviksi: valokuva-apparaatin tehtävänä on tavoittaa ylisukupolvisia muistoja ja kuvitella tulevaisuuksia. Valokuvaus on poliittista mutta myös seremoniallista niin kuin hän on itse kertonut: se on seremonia, joka vaalii olevaa.
Lada Suomenrinne biografia
Lada Suomenrinne (1995) on saamelainen valokuvataiteilija. Suomenrinne pohtii teoksissaan saamelaisvalokuvan estetiikan muotoja. Lähtökohtinaan arkistokuvien pysähtyneisyys ja ajatus siitä, että ´valokuvaus tappaa`, hän tarkastelee saamelaisvalokuvauksen mahdollista historiaa sekä sen roolia saamelaistaiteessa ei-perinteisenä käsityön välineenä. Häntä kiehtoo ajatus kameroilla luoduista seremonioista sekä uudet tavat kertoa arktisesta tietoisuudesta. Suomenrinteen taiteellisen praktiikan keskiössä ovat rajaseudut – oma takapiha, sekä toislajisten ja esivanhempien läsnäolon havainnollistaminen visuaalisin keinoin. Hänen mielestään on olemassa tila, jossa valokuvauksen perinteet eivät päde tai jonka olomuodot eivät sovikaan siihen maailmaan, missä hän työskentelee.
Suomenrinne on valmistunut valokuvataiteen maisteriksi Aalto-yliopistosta. Hänen näyttelynsä ovat keränneet tunnustusta ympäri maailmaa, hänen teoksiaan on ollut esillä Whitney Biennalessa (New York, 2024), Kunstnerforbundetissa (Oslo, 2024), Bergen Kunsthallissa (2024), Les Rencontres d’Arlesissa (Ranska, 2023) sekä Kindlissä (Berliini, 2022). Suomenrinteen teoksia kuuluu muun muassa Suomen Valokuvataiteen museon ja Valtion taideteostoimikunnan kokoelmiin.
Images above: Emergency Weather series. Copyright by the artist.
Arkiv
2024
Jirko Viljanen
(f. 1990, ESPOO)
Emilia Tanner (f. 1990, Esbo) arbetar huvudsakligen med papper. De extremt strama men estetiska verkens yta har en stark materialitet. Tanner bryter och perforerar ytan så att dess illusion går sönder. Tid, förändring och förgänglighet är teman som hon behandlar i sina verk. Ibland är det ljuset som långsamt bearbetar papperet, ibland bränner hon det snabbt med laser. Tanners arbetsfält är brett: från grafik till det skulpturala, från minimalism till monumentalt. Hennes verk är mångbottnade, de kan upplevas på nära håll lika väl som på avstånd, skalan går från litet till stort och tillbaka.
%20akryyli%20vanerille%20kopio_lores2.jpg)
2022
Roma Auskalnyte
(f. 1988, ŠILUTE, LIETTUA)
Roma Auskalnyte har en stark grafisk bakgrund som i de performativa verken framträder som konkreta spår och fördjupningar i hennes kropp. Verken kan uppstå i dialog med referenser till litteratur, bilder eller materiella ting så att avtrycket av en personlig fysisk handling får kopplingar till avtrycket av kulturella minnen.
Roma Auskalnyte utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2016. Hon är bosatt och verksam i Helsingfors.

2020
Inma Herrera
(f. 1986, MADRID, SPANIEN)
Inma Herrera breddar begreppet konstgrafik till det materiellt och rumsligt gripbara. Hon studerar grafikens olika metoder och redskap, kombinerar dem med andra medier och bygger på så vis sina verk till installationer som frågar sig vad det innebär att vara människa. Verkens materiella väsen är en vital del av hennes uttryck vid sidan av innehållet.
Inma Herrera utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2017. Hon är bosatt och verksam i Helsingfors.
Läs intervjun med Inma Herrera i Taidepalsta!

2018
Elina Autio
(f. 1985, TAMMERFORS)
Elina Autio upprepar aldrig någonting välbekant i sina verk utan skapar ett helt nytt språk: hon arbetar i en stark dialog med materialet, lämnar spår i det och visar det i en ny kontext utan att ändå förstöra dess ursprungliga väsen. Ofta bygger Autio sina skulpturala målningar av alldagliga förpackningsmaterial som hon förädlar till högklassig konst. Verken är samtidigt totalt materiella och totalt immateriella: det konceptuella i dem finns oskiljaktigt närvarande, både visuellt och materiellt.

2016
Nestori Syrjälä
(f. 1983, EURA)
Nestori Syrjälä är en mångsidig konstnär som arbetar med många medier och utforskar ekologiska och politiska teman. I synnerhet relationen mellan människan och miljön samt de förändringar i naturen som människan med sin verksamhet gett upphov till är framträdande i hans konst. Verkens allvarliga teman har emellertid alltid också en humoristisk dimension. De är inte samhälleligt ställningstagande på ett ofördragsamt predikande sätt utan överraskande, insiktsfulla och rentav poetiska. Trots sin konceptuella karaktär är de lätta att närma sig: ingen teoretisk bakgrundskunskap krävs, associationerna uppstår naturligt av sig själva.

2014
Alma Heikkilä
(f. 1984, PÄLKÄNE)
I Alma Heikkiläs installationer, målningar, videor och fotografier är ekologiska teman starkt närvarande. Heikkilä förkunnar inte utan tilltalar betraktaren via sinnesförnimmelser: verken lyfter fram viktiga och även smärtsamma frågor samtidigt som de är vackra och visuellt fascinerande. Heikkiläs produktion är en fördomsfri gränsdragning mellan innehåll och material. Hon har bland annat kombinerat slemsvampar med målningsprocessen i verket SVAMPAR – MYCEL, FRUKTKROPPAR, SLEMSVAMPAR OCH ANDRA. Ett försök till en estetiskt-empirisk presentation av miljöns strukturer och funktioner (2013–2014) som hon gjort tillsammans med Elina Tuhkanen. Heikkilä utforskar måleriets språk och ger form åt det som är svårt att verbalisera men som likväl låter sig upplevas omedelbart genom konsten. Heikkilä har också en unik förmåga att uppfatta och hantera rummet.

2012
Maija Luutonen
(f. 1978, ESBO)
Maija Luutonen utforskar representationen i måleriet och närmar sig dess gränser samtidigt som hon utvidgar och tänjer på måleriets villkor. Kännetecknande för hennes arbete är nytänkande, fräscht perspektiv, mångsidighet och ett ständigt utforskande grepp. Hon arbetar långsamt och sorgfälligt och använder sina material fördomsfritt. Verken, svåra att klä i ord, dryftar problematiken kring det föreställande och det verkliga. Luutonens konst fungerar som en idéspruta, de lockar oss till insikter och skärper vår verklighetsrelation.

2023
Emilia Tanner
(f. 1990, ESPOO)
Emilia Tanner (f. 1990, Esbo) arbetar huvudsakligen med papper. De extremt strama men estetiska verkens yta har en stark materialitet. Tanner bryter och perforerar ytan så att dess illusion går sönder. Tid, förändring och förgänglighet är teman som hon behandlar i sina verk. Ibland är det ljuset som långsamt bearbetar papperet, ibland bränner hon det snabbt med laser. Tanners arbetsfält är brett: från grafik till det skulpturala, från minimalism till monumentalt. Hennes verk är mångbottnade, de kan upplevas på nära håll lika väl som på avstånd, skalan går från litet till stort och tillbaka.

2021
Emma Jääskeläinen
(f. 1988, ESBO)
Emma Jääskeläinen arbetar med den traditionella skulpturkonstens material men med utgångspunkt i vår tids problemställningar och formspråk.
Hennes verk har visats bl.a. i Kiasmas huvudentréhall 2020, där de med sin omväxlande skala och sin rumsanvändning gav besökarna starkt fysiska känningar. Jääskeläinen behärskar sina material så att stenmaterialet bär upp det kroppsliga, det visar sig som köttsligt, tryggt och varmt samtidigt som skulpturerna refererar till konstartens nästan arkaiska urformer.
Emma Jääskeläinen utexaminerades från Konstuniversitetets bildkonstakademi 2018. Hon bor och arbetar i Esbo.
Läs intervjun med Emma Jääskeläinen i Taidepalsta!

2019
Essi Kuokkanen
(f. 1991, PIEKSÄMÄKI)
Essi Kuokkanens konst är stark och originell till sitt bildspråk och utpräglat självständig till sin karaktär – den stöder sig inte på vare sig förebilder eller konstströmningar. Bilder berättar alltid en historia, de illustrerar inte den; det är målningen som spelar huvudrollen, och dess bildtänkande och berättande är ett och samma. Kuokkanens motiv kan ofta behandla även svåra frågor kring människans lott i denna värld, men de gör det med mildhet och humor. De svåra frågorna faller på plats i målningen och blir mindre ångestskapande. Utgångspunkten är seriös, men stämningen i bilderna är både rolig och glad. Som resultat uppstår någonting nytt.

2017
Jaakko Pallasvuo
(f. 1987, LOJO)
Jaakko Pallasvuo avböjer alla kategoriseringar och definitioner och företräder ett nytt slags konstnärskap i internets tidevarv. Han definierar själv kontexten där hans konst visas och han tillämpar oräkneliga stilar och arbetsmetoder. Verken är fullspäckade med referenser till olika ämnen. Teman som förenar dem är gemensamhet och subjektets varierande skepnad. Pallasvuo är känd bland annat för sina delvis självbiografiska videoessäer som behandlar identitetens tillblivelse och där konstnärsrollen spelas av många personer. Trots att verken till sin natur i grunden handlar om att vara människa i ett vidare perspektiv förmedlar de en djupt personlig känsla.

2015
Tuomo Rainio
(f. 1983, ESBO)
Med sin originella användning av modern teknik för Tuomo Rainio konstens traditioner vidare. Det är inte bilden i sig utan bildens sätt att existera som bildar kärnan i hans video- och fotoverk: det lyriska framträdandet kombineras med försvinnandets estetik.
%20(1)_ti.png)
2013
Riikka Kuoppala
(f. 1980, HELSINFORS)
Riikka Kuoppala är en ung mediekonstnär på tröskeln till en internationell karriär. Hennes filmatiska videoverk skildrar psykologiska landskap och sinnesstämningar snarare än verkliga situationer. Ofta behandlar de minnen och trauman; bland hennes senaste teman kan nämnas kön, familj och sjukdom. Men Kuoppala gör också platsbunden kollektiv konst om aktuella ämnen, såsom samhälleliga missförhållanden; ett av de senare verken är en installation där matdonationer delas ut åt mindre bemedlade familjer. Kuoppala vill i sitt konstnärliga arbete kombinera dessa två delområden, den psykologiska och den yttre verklighet.

2011
Hans Rosenström
(f. 1978, LOJO)
Hans Rosenström skapar överraskande rum och situationer av knappa element. Även om Rosenströms konst bygger på ljud kan man se bildkonstens traditioner i den, allt från olika slag av optiska idéer och surrealism till platsbundenhet och experimentell film. Rosenström ger betraktaren en viktig roll i att fullborda hans konst och ge den betydelse. Hans verk är teatermässiga förunderligheter som föds av ljus, ljud och betraktarens rörelser. Efter dem förefaller, låter och känns verkligheten för en stund bekant men förskjuten i ett konstigt läge.

2001–2010
2001 Paavo Paunu
2002 Viggo Wallensköld
2003 Vesa-Pekka Rannikko
2004 Minna Jatkola
2005 Tea Mäkipää
2006 Pauliina Turakka Purhonen
2007 Mari Sunna
2008 Terike Haapoja
2009 Petri Eskelinen
2010 Leena Nio
1981–1990
1981 Pekka Kauhanen
Tapani Mikkonen
Silja Rantanen
1982 Pekka Pitkänen
Anna Alapuro
Helge Riskula
1983 Chris af Enehjelm
Pentti Meklin
Pauno Pohjalainen
1984 Ilppo Alho
Markus Konttinen
Mari Tykkyläinen
1985 Pertti Kukkonen
Harri Leppänen
Ilkka Väätti
1986 Outi Pienimäki
Markku Pääkkönen
1987 Juha Saitajoki
Thomas Nyqvist
1988 Elina Liikanen
Antti Nordin
Anne Tompuri
1989 Nils Haukeland
Helena Kronqvist
Henrietta Lehtonen
1990 Timo Heino
Riitta Uusitalo
1991–2000
1991 Susanne Gottberg
Antti Tanttu
Irmeli Hulkko
Olli Jaatinen
Kare Lampinen
1992 Marie Brask
Veli Granö
Jari Kylli
1993 Mikko Paakkola
Katarina Reuter
Jaakko Tornberg
1994 Johanna Ilvessalo
Sirpa Hynninen
Anssi Törrönen
1995 Saara Ekström
Maija Holma
Marjatta Kekki
Sari Porthén
Pekka Sassi
Minna Törrönen
1996 Palkintoa ei jaettu
1997 Johanna Aalto
1998 Janne Räisänen
1999 Maija Helasvuo
Tiina Laitanen








