DUKATPRISET
2026 DUKAATTIPALKINTO
Kristo Saarikoski
Millaisessa suhteessa maalaus on materiaaleihin? Kasvit ja eläimet antavat väriaineita, joista voi kutsua esiin moninaisia värisävyjä, samoin maaperä mineraaleineen ja orgaanisine aineksineen. Voiko ajatella, että maalaus olisi materiaalien ilmenemä? Ikään kuin ne jatkaisivat elämäänsä maalauksessa, joka syntyy taiteilijan tekemien valintojen ehdoilla, kasvaa niistä? Tämäntapaisia ajatuksia syntyy Kristo Saarikosken (s. 1992, Tuusula) viimeisimpien maalausten äärellä.
Saarikoski on taiteilija, joka suhtautuu maalauksen materiaaleihin huolella ja vaalien. Hän tutkii työskentelyssään tradition tarjoamia maalausaineita ja tekniikoita: temperaa, öljyväriä ja freskotekniikkaa. Hän kertoo aloittaneensa graffititaiteilijana. Graffitillakin on traditio: kaupunkigraffitit puhuvat keskenään, kerrostuvat dialogeiksi, kommentoivat maailmaa ja yhteiskuntaa.
Taidemaalaukset keskustelevat myös keskenään. Saarikosken maalaukset käyvät vuoropuhelua modernin tradition kanssa, abstraktin ja esittävän maalauksen kanssa. Niiden värit ja tuntu tuovat mieleen symbolistien tai surrealistien värimaailmat ja toisaalta 1960-luvun informalististen maalausten pintatekstuurit.
Vaikka Kristo Saarikoskella on graffititausta, hän ei toista yhtä omintakeista tyyliratkaisuaan sitä vain laajentaen. Hän tuntuu pikemminkin aloittavan työskentelynsä aina kuin kokeillen yhä uudelleen, kuinka maalauksen voisikaan tehdä. Saarikoski ajattelee maalaamalla maalaukselle ominaisia ajatuksia. Tähän ajatteluun vaikuttavat niin maalaustaiteen historian erilaiset traditiot kuin myös se, minkälaisella ehdotuksella hän aloittaa maalauksensa ja kuinka hän työstämällä saattaa sen ”ratkenneeksi” eli valmiiksi katsottavaksi olioksi. Valmiinakin tämä olio tuntuu kuitenkin elävältä, koska se näyttää oivallustensa ja syntymisensä historian.
Saarikosken omien sanojen mukaan maalaaminen ”jäsentää ajatuksia, tuo turvaa, mutta ennen kaikkea johdattelee kohti tuntematonta”. Saarikoski on klassinen, uppoutuva taidemaalari, joka viihtyy tuntemattoman parissa pyrkimättä ratkaisemaan tai tyhjentämään sitä. Maalaustyö itsessään on hänelle rauhoittava turvapaikka.
Voimme kokea hänen töissään maalauksen historiasta kumpuavia muistumia, ystävällisen tuntuisia värejä ja vihjauksia maalauksissa aiemminkin esitettyihin asioihin. Teoksen merkitys syntyy taiteilijan henkilökohtaisesta havainnosta, tradition tarjoamien ja taiteilijan kättä ratkaisuihin ohjaavien ainesten yhtäaikaisesta näkymisestä, juuri näin olemisesta.
Taidemaalari Kristo Saarikoski asuu ja työskentelee Helsingissä. Saarikoski valmistui taidemaalariksi Vapaasta Taidekoulusta Anita Snellman säätiön stipendillä 2024, jonka jälkeen hän aloitti maisteriopinnot Kuvataideakatemiassa keväällä 2026.
Saarikosken yksityisnäyttelyitään on ollut esillä viime vuosien aikana mm. Galerie Forsblomissa ja Galleria Huudossa, jonka lisäksi hän on osallistunut aktiivisesti ryhmänäyttelyihin Suomessa ja kansainvälisesti, viimeisimpinä Nuoret 26 -näyttelyyn Taidehallissa. Näyttelytoiminnan lisäksi hän on työskennellyt Rooman-instituutin tutkimusresidensseissä sekä Suomen Ateljeesäätiön residenssissä, syventyen mm. freskomaalaamisen oppeihin.
Taidemaalarin työn lisäksi Saarikoski toimii taideohjaajana erityisryhmille. Aikaisemmalta koulutukseltaan hän on sosionomi (AMK) ja erikoistunut vammaistyöhön.
Arkiv
2025
Lada Suomenrinne
(f. 1990, ESPOO)
Emilia Tanner (f. 1990, Esbo) arbetar huvudsakligen med papper. De extremt strama men estetiska verkens yta har en stark materialitet. Tanner bryter och perforerar ytan så att dess illusion går sönder. Tid, förändring och förgänglighet är teman som hon behandlar i sina verk. Ibland är det ljuset som långsamt bearbetar papperet, ibland bränner hon det snabbt med laser. Tanners arbetsfält är brett: från grafik till det skulpturala, från minimalism till monumentalt. Hennes verk är mångbottnade, de kan upplevas på nära håll lika väl som på avstånd, skalan går från litet till stort och tillbaka.

2023
Emilia Tanner
(f. 1990, ESPOO)
Emilia Tanner (f. 1990, Esbo) arbetar huvudsakligen med papper. De extremt strama men estetiska verkens yta har en stark materialitet. Tanner bryter och perforerar ytan så att dess illusion går sönder. Tid, förändring och förgänglighet är teman som hon behandlar i sina verk. Ibland är det ljuset som långsamt bearbetar papperet, ibland bränner hon det snabbt med laser. Tanners arbetsfält är brett: från grafik till det skulpturala, från minimalism till monumentalt. Hennes verk är mångbottnade, de kan upplevas på nära håll lika väl som på avstånd, skalan går från litet till stort och tillbaka.

2021
Emma Jääskeläinen
(f. 1988, ESBO)
Emma Jääskeläinen arbetar med den traditionella skulpturkonstens material men med utgångspunkt i vår tids problemställningar och formspråk.
Hennes verk har visats bl.a. i Kiasmas huvudentréhall 2020, där de med sin omväxlande skala och sin rumsanvändning gav besökarna starkt fysiska känningar. Jääskeläinen behärskar sina material så att stenmaterialet bär upp det kroppsliga, det visar sig som köttsligt, tryggt och varmt samtidigt som skulpturerna refererar till konstartens nästan arkaiska urformer.
Emma Jääskeläinen utexaminerades från Konstuniversitetets bildkonstakademi 2018. Hon bor och arbetar i Esbo.
Läs intervjun med Emma Jääskeläinen i Taidepalsta!

2019
Essi Kuokkanen
(f. 1991, PIEKSÄMÄKI)
Essi Kuokkanens konst är stark och originell till sitt bildspråk och utpräglat självständig till sin karaktär – den stöder sig inte på vare sig förebilder eller konstströmningar. Bilder berättar alltid en historia, de illustrerar inte den; det är målningen som spelar huvudrollen, och dess bildtänkande och berättande är ett och samma. Kuokkanens motiv kan ofta behandla även svåra frågor kring människans lott i denna värld, men de gör det med mildhet och humor. De svåra frågorna faller på plats i målningen och blir mindre ångestskapande. Utgångspunkten är seriös, men stämningen i bilderna är både rolig och glad. Som resultat uppstår någonting nytt.

2017
Jaakko Pallasvuo
(f. 1987, LOJO)
Jaakko Pallasvuo avböjer alla kategoriseringar och definitioner och företräder ett nytt slags konstnärskap i internets tidevarv. Han definierar själv kontexten där hans konst visas och han tillämpar oräkneliga stilar och arbetsmetoder. Verken är fullspäckade med referenser till olika ämnen. Teman som förenar dem är gemensamhet och subjektets varierande skepnad. Pallasvuo är känd bland annat för sina delvis självbiografiska videoessäer som behandlar identitetens tillblivelse och där konstnärsrollen spelas av många personer. Trots att verken till sin natur i grunden handlar om att vara människa i ett vidare perspektiv förmedlar de en djupt personlig känsla.

2015
Tuomo Rainio
(f. 1983, ESBO)
Med sin originella användning av modern teknik för Tuomo Rainio konstens traditioner vidare. Det är inte bilden i sig utan bildens sätt att existera som bildar kärnan i hans video- och fotoverk: det lyriska framträdandet kombineras med försvinnandets estetik.
%20(1)_ti.png)
2013
Riikka Kuoppala
(f. 1980, HELSINFORS)
Riikka Kuoppala är en ung mediekonstnär på tröskeln till en internationell karriär. Hennes filmatiska videoverk skildrar psykologiska landskap och sinnesstämningar snarare än verkliga situationer. Ofta behandlar de minnen och trauman; bland hennes senaste teman kan nämnas kön, familj och sjukdom. Men Kuoppala gör också platsbunden kollektiv konst om aktuella ämnen, såsom samhälleliga missförhållanden; ett av de senare verken är en installation där matdonationer delas ut åt mindre bemedlade familjer. Kuoppala vill i sitt konstnärliga arbete kombinera dessa två delområden, den psykologiska och den yttre verklighet.

2011
Hans Rosenström
(f. 1978, LOJO)
Hans Rosenström skapar överraskande rum och situationer av knappa element. Även om Rosenströms konst bygger på ljud kan man se bildkonstens traditioner i den, allt från olika slag av optiska idéer och surrealism till platsbundenhet och experimentell film. Rosenström ger betraktaren en viktig roll i att fullborda hans konst och ge den betydelse. Hans verk är teatermässiga förunderligheter som föds av ljus, ljud och betraktarens rörelser. Efter dem förefaller, låter och känns verkligheten för en stund bekant men förskjuten i ett konstigt läge.

2024
Jirko Viljanen
(f. 1990, ESPOO)
Emilia Tanner (f. 1990, Esbo) arbetar huvudsakligen med papper. De extremt strama men estetiska verkens yta har en stark materialitet. Tanner bryter och perforerar ytan så att dess illusion går sönder. Tid, förändring och förgänglighet är teman som hon behandlar i sina verk. Ibland är det ljuset som långsamt bearbetar papperet, ibland bränner hon det snabbt med laser. Tanners arbetsfält är brett: från grafik till det skulpturala, från minimalism till monumentalt. Hennes verk är mångbottnade, de kan upplevas på nära håll lika väl som på avstånd, skalan går från litet till stort och tillbaka.
%20akryyli%20vanerille%20kopio_lores2.jpg)
2022
Roma Auskalnyte
(f. 1988, ŠILUTE, LIETTUA)
Roma Auskalnyte har en stark grafisk bakgrund som i de performativa verken framträder som konkreta spår och fördjupningar i hennes kropp. Verken kan uppstå i dialog med referenser till litteratur, bilder eller materiella ting så att avtrycket av en personlig fysisk handling får kopplingar till avtrycket av kulturella minnen.
Roma Auskalnyte utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2016. Hon är bosatt och verksam i Helsingfors.

2020
Inma Herrera
(f. 1986, MADRID, SPANIEN)
Inma Herrera breddar begreppet konstgrafik till det materiellt och rumsligt gripbara. Hon studerar grafikens olika metoder och redskap, kombinerar dem med andra medier och bygger på så vis sina verk till installationer som frågar sig vad det innebär att vara människa. Verkens materiella väsen är en vital del av hennes uttryck vid sidan av innehållet.
Inma Herrera utexaminerades som bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2017. Hon är bosatt och verksam i Helsingfors.
Läs intervjun med Inma Herrera i Taidepalsta!

2018
Elina Autio
(f. 1985, TAMMERFORS)
Elina Autio upprepar aldrig någonting välbekant i sina verk utan skapar ett helt nytt språk: hon arbetar i en stark dialog med materialet, lämnar spår i det och visar det i en ny kontext utan att ändå förstöra dess ursprungliga väsen. Ofta bygger Autio sina skulpturala målningar av alldagliga förpackningsmaterial som hon förädlar till högklassig konst. Verken är samtidigt totalt materiella och totalt immateriella: det konceptuella i dem finns oskiljaktigt närvarande, både visuellt och materiellt.

2016
Nestori Syrjälä
(f. 1983, EURA)
Nestori Syrjälä är en mångsidig konstnär som arbetar med många medier och utforskar ekologiska och politiska teman. I synnerhet relationen mellan människan och miljön samt de förändringar i naturen som människan med sin verksamhet gett upphov till är framträdande i hans konst. Verkens allvarliga teman har emellertid alltid också en humoristisk dimension. De är inte samhälleligt ställningstagande på ett ofördragsamt predikande sätt utan överraskande, insiktsfulla och rentav poetiska. Trots sin konceptuella karaktär är de lätta att närma sig: ingen teoretisk bakgrundskunskap krävs, associationerna uppstår naturligt av sig själva.

2014
Alma Heikkilä
(f. 1984, PÄLKÄNE)
I Alma Heikkiläs installationer, målningar, videor och fotografier är ekologiska teman starkt närvarande. Heikkilä förkunnar inte utan tilltalar betraktaren via sinnesförnimmelser: verken lyfter fram viktiga och även smärtsamma frågor samtidigt som de är vackra och visuellt fascinerande. Heikkiläs produktion är en fördomsfri gränsdragning mellan innehåll och material. Hon har bland annat kombinerat slemsvampar med målningsprocessen i verket SVAMPAR – MYCEL, FRUKTKROPPAR, SLEMSVAMPAR OCH ANDRA. Ett försök till en estetiskt-empirisk presentation av miljöns strukturer och funktioner (2013–2014) som hon gjort tillsammans med Elina Tuhkanen. Heikkilä utforskar måleriets språk och ger form åt det som är svårt att verbalisera men som likväl låter sig upplevas omedelbart genom konsten. Heikkilä har också en unik förmåga att uppfatta och hantera rummet.

2012
Maija Luutonen
(f. 1978, ESBO)
Maija Luutonen utforskar representationen i måleriet och närmar sig dess gränser samtidigt som hon utvidgar och tänjer på måleriets villkor. Kännetecknande för hennes arbete är nytänkande, fräscht perspektiv, mångsidighet och ett ständigt utforskande grepp. Hon arbetar långsamt och sorgfälligt och använder sina material fördomsfritt. Verken, svåra att klä i ord, dryftar problematiken kring det föreställande och det verkliga. Luutonens konst fungerar som en idéspruta, de lockar oss till insikter och skärper vår verklighetsrelation.

2001–2010
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
Paavo Paunu
Viggo Wallensköld
Vesa-Pekka Rannikko
Minna Jatkola
Tea Mäkipää
Pauliina Turakka Purhonen
Mari Sunna
Terike Haapoja
Petri Eskelinen
Leena Nio
1981–1990
1981
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1988
1989
1990
Pekka Kauhanen
Tapani Mikkonen
Silja Rantanen
Pekka Pitkänen
Anna Alapuro
Helge Riskula
Chris af Enehjelm
Pentti Meklin
Pauno Pohjalainen
Ilppo Alho
Markus Konttinen
Mari Tykkyläinen
Pertti Kukkonen
Harri Leppänen
Ilkka Väätti
Outi Pienimäki
Markku Pääkkönen
Juha Saitajoki
Thomas Nyqvist
Elina Liikanen
Antti Nordin
Anne Tompuri
Nils Haukeland
Helena Kronqvist
Henrietta Lehtonen
Timo Heino
Riitta Uusitalo
1991–2000
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
Susanne Gottberg
Antti Tanttu
Irmeli Hulkko
Olli Jaatinen
Kare Lampinen
Marie Brask
Veli Granö
Jari Kylli
Mikko Paakkola
Katarina Reuter
Jaakko Tornberg
Johanna Ilvessalo
Sirpa Hynninen
Anssi Törrönen
Saara Ekström
Maija Holma
Marjatta Kekki
Sari Porthén
Pekka Sassi
Minna Törrönen
Palkintoa ei jaettu
Johanna Aalto
Janne Räisänen
Maija Helasvuo
Tiina Laitanen






