EDVARD RICHTER-PRIS

2021

Edvard Richter-priset till Sanna Tirkkonen

 

Finska Konstföreningens litteraturpris går till filosofie doktor, forskaren Sanna Tirkkonen (f. 1980 i Helsingfors) för förtjänstfullt skriftställeri inom konst. Prisbeloppet är 10 000 euro.

 

Sanna Tirkkonens essä Vallan jännitteiset ilmapiirit (Maktens spänningsfyllda atmosfärer) ingår i utställningskatalogen till Kari Vehosalos utställning på Sara Hildéns konstmuseum i år. I essän belyser Tirkkonen Vehosalos spänningsfyllt exakta måleri med en likvärdig essä. Hon öppnar upp Vehosalos sprickfulla verk med ett språk som fångar upp den sociala verklighet som målningarna illustrerar. Tirkkonen refererar till de tänkare som förknippats med Vehosalos verk. Bland annat skildrar hon Martin Heideggers beskrivning av ångest som ett ögonblick av varseblivning där det välbekanta framstår som främmande. Biedermeiermöblernas borgerliga värld, Oscar Wildes skräckromantik, den antika tragedins tradition, vardagens stress och den känsla av skräck som Sofokles beskriver förenas i Tirkkonens text med den igenkännbara men svårbeskrivbara stämningen i Vehosalos verk. Tirkkonen ger en livfull skildring av den europeiska idétradition som Vehosalos verk har kopplingar till och förankrar på ett konstfullt sätt hans originella verk i idéhistorien. Samtidigt har Tirkkonens text en skärpa som är jämförbar med det behärskat förkvävda och samtidigt passionerat exakta uttrycket i Vehosalos målningar.

Arkiv

2020
Maija Tammi ja Ville Tietäväinen

Immortal – Lost Memoirs of Cornelia Dulac Concerning the Freshwater Polyp Hydra (Aalto ARTS Books, 2020)

Edvard Richter-litteraturpriset på 10 000 euro går i år till konstnärsprofessor Maija Tammi och den visuella historieberättaren Ville Tietäväinen för deras bok Immortal – Lost Memoirs of Cornelia Dulac Concerning the Freshwater Polyp Hydra (Aalto ARTS Books). Boken behandlar odödlighet via sötvattenspolypen hydra och biologen Cornelia Dulac som forskade i den. Berättelsen som kombinerar fiktion och fakta utgår från fotografier och den mystiskt försvunna Dulacis fältdagböcker. Boken breddar Maija Tammis konstnärliga produktion, och den fungerade också som katalog för hennes och Charles Quevillons utställning på galleri Forum Box i somras. Samtidigt är boken dock ett självständigt konstverk som på ett skickligt sätt kombinerar olika slag av upplevelse, kunskap och uttryckssätt.

Läs intervjun med Maija Tammi och Ville Tietäväinen i Taidepalsta!

 

EDVARD RICHTER -HEDERSPRISEN

I år beslöt Konstföreningens litteraturnämnd att dessutom belöna fyra särskilt intressanta projekt med ett extra Edvard Richter-hederspris (1 637,50 euro) samt att ge ett hedersomnämnande.

Edvard Richter-hedersprisen gick till:

 

FÖRENINGEN FÖR BIOKONST för boken Art as We Don’t Know It (Aalto ARTS Books), som berättar om den hos oss mindre kända men internationellt erkända biokonstens tillstånd i Finland. Redaktörer för den eleganta boken är chefen för Föreningen för biokonst Erich Berger, konstnären och forskaren Kasperi Mäki-Reinikka, konstnären Kira O’Reilly och forskaren Helena Sederholm. Boken är en hybridpublikation som kombinerar sakkunnigbedömda vetenskapliga artiklar med konstnärers skildringar av biokonstens processer.

 

ARBETSGRUPPEN SORBUS för verket Wasted Years – Sad, sexy and artist-run (Khaos Publishing). Boken sammanfattar galleriet Sorbus verksamhet. Galleriet i Berghäll i Helsingfors var verksamt åren 2013 och 2019 och var ett av stadens centrum för avantgardekonst. Verket som innehåller poesi, serier, konstnärsintervjuer och skildringar av utställningar är på samma sätt som det nu nedlagda galleriet inbjudande och fullt av spirande nytt.

 

Filosofie doktor, docent JUHA-HEIKKI TIHINEN för artikeln Muumipeikkomainen riemu ja Seppo Fräntin kokoelma (Muminsk glädjeyra och Seppo Fräntis samling) i publikationen Galen kärlek (Parvs & Museet för nutidskonst Kiasma). Artikeln är en elegant studie i bibliofili och konstsamlande. Den är också en av de talrika konstessäer Tihinen skrivit under årens lopp och ett utmärkt exempel på varför han fortfarande hör till våra mest efterfrågade katalogskribenter.

 

Fotokonstnär AURA SAARIKOSKI för boken Harmaita päiviä (Gråa dagar) (Parvs) med en vackert skriven och likväl analytisk text om konstnärens egna fotografier. Med fotografiernas och essäns hjälp dyker Saarikoski djupt in i det gråa. Dimma, svårigheten att se, glömska och livets summariska natur återges skickligt i de känsliga självporträtten och i de vindlande essäerna inuti det gråa.

HEDERSOMNÄMNANDE

 

Konsthistorikern MARKKU VALKONEN får ett hedersomnämnande för sitt mångåriga arbete som kritiker och skribent, med boken Seinälle nostetut, Lääkärimuotokuvia Hippokrateesta HUSin kokoelmiin (Upphängda på väggen, Läkarporträtt från Hippokrates till HUS:s samlingar) (Parvs) som dess färskaste frukt. Boken är ett praktexempel på hur erfarenhet bildar en grundval för vidsynta och engagerade skildringar av bildkonsten.

immortal_cover_3.jpg

2018

Helen Korpak

Helen Korpak behärskar många kritikformer. Hon skriver såväl kärnfull och träffsäker konstkritik som känslig och nyansrik essäistik i Hufvudstadsbladet. Tidningen är värd en eloge för att den låter skribenten dryfta konst också i långa och mer sammansatta texter.

Helen Korpak lyckas i sina artiklar penetrera konstteorin och på ett levande sätt påvisa enskilda konstverks konsthistoriska kopplingar. Likt en essäist vandrar hon långa sträckor i konstverkets sällskap och öppnar upp ständigt nya vyer för läsaren. Korpaks texter andas rymd och visar på en värld som sporrar oss att begrunda konsten. Trots att kritik av samtidskonst ofta är strikt bunden lyckas Korpak skriva luftiga texter utan att förlora greppet om substansen. Exempelvis i sin essäistiska kritik Exponerad – om Noora Sandgrens fotografier (Hbl 30.9.2018) närmar sig Korpaks nyansrika stil en textform som är på utdöende i vår tids journalistik, den konstteoretiska essän.

HEDERSOMNÄMNANDEN

HELENA RUUSKA

I sin bok Hugo Simberg, Pirut ja enkelit (WSOY, 2018) går Helena Ruuska i dialog med tidigare forskning utan att för den skull vara akademiskt inkrökt. Boken lyckas på ett lysande sätt med det som många konstnärsbiografier bara kan hoppas på: källorna, bildredigeringen, layouten och registret är klanderfritt genomförda, forskningen är minutiös och språket levande. Verket är skrivet i klartext och ger en mångfasetterad skildring av Hugo Simbergs liv.

EDIT-MEDIA

Edit-media ger ut en webbtidning som på ett fräscht sätt kompletterar de traditionella bildkonsttidskrifterna. Artiklarna är analytiskt sakkunniga och skrivna med journalistiskt grepp. Förutom konstverken lyfter Edit-media fram också konstnärer och andra personer i sina mångsidiga artikelserier. Webbtidningen som grundades 2014 av en grupp kompisar har snabbt kommit att spela en central roll bland finska konsttidskrifter. Tidningen omdanar fältet genom att visa vad skriftställningar kring konst kunde vara.

JUHO KUORIKOSKI

Med sin bok Pelitaiteen manifesti (Gaudeamus, 2018) placerar Juho Kuorikoski dataspelen på konstens karta. Boken åskådliggör hur spelbranschen involverar en mångfald konstarter, och den kopplar också på ett sakkunnigt sätt samman dataspelen med andra speltraditioner. Pelitaiteen manifesti är den första övergripande inhemska publikationen i ämnet.

IMG_1422.jpeg

2016

Sini Mononen

(Litteraturpriset)

För texten i Minna Långströms & Sini Mononens bok: Sulaminen / Att smälta / To Melt (Poesia, 2016)

 

Sini Monosella begrundar konstverk på ett exemplariskt sätt. Kännetecknande för Mononen som skribent är henens förmåga att skriva om konstverk på ett språk som förstås av såväl den vanliga konstvännen som experten. Hon vågar berätta vad hon känner och vad hon sluter sig till och väcker därigenom tankar och känslor även hos läsaren.

Boken Att smälta är Sini Mononens djupanalys och tolkning av de visuella och audiella idéerna i Minna Långströms videoverk med samma namn. Den unga kritikern skriver passionerat om rörlig bild och ljud. Hon representerar en kritikers bästa egenskaper som skribent och ger plats också åt betraktarens tolkningar. Att smälta visar hur en kritikers text på ett naturligt sätt kan flätas in ett konstverk. Förlag: Osuuskunta Poesia.

HEDERSOMNÄMNANDEN

I den praktfulla utställningskatalogen Rut Bryk – Elämän taide (Rut Bryk – livets konst) från utställningen av Rut Bryks konst på EMMA öppnar sig Bryks konst via Harri Kalhas analytiska men ändå tillgängliga tex. Kalha skapar en förtrollande värld av konstnärens bevarade material. Samtidigt blottlägger han också sin egen känslighet och sin risk för att misslyckas i sitt stora uppdrag. Å andra sidan berättar han engagerande och samtidigt sakkunnigt om en konstnär som skyddade sina verk mot ord. Förlag: EMMA – Esbo moderna konstmuseum.

Otto Karvonens bok Please act like nothing happened (Låtsas som om ingenting hänt) behandlar aktuella verk som humoristiskt men seriöst tar ställning i frågor om till exempel främlingskap. Frågorna tvingar läsaren att fundera över sin egen inställning till aktuella ämnen. Boken öppnar upp verken genom konstnärsintervjuer och förklarande texter. Eget förlag. Publikationen har understötts av Frame och Centret för konstfrämjande.

Jyrki Siukonen berättar i sin bok Tapaus Avantgarde (Fallet Avantgarde) om den sovjetiska och ryska konstens och kulturens blomstringstid och tar upp ett knapphändigt behandlat ämne: förfalskning av konst från den epoken. I satiriska tongångar dryftar författaren hur det är möjligt att visa upp klumpiga förfalskningar i Finland utan att bli bestraffad. Siukonens anför djärv kritik mot konstinstitutionernas agerande. Förlag: Kustannus Oy Taide.

Niina Lehtonen Brauns bok These Foolish Things Remind Me of You (Dessa fåniga saker påminner mig om dig) berättar i akvareller och bildcollage om vardagliga episoder och detaljer. Verket är samtidigt både lekfullt och sorgmodigt. På ett intressant sätt lyckas det åskådliggöra hur verken i sig framkallar litterära tankar hos läsaren. Texten bildar en del av verken som berättar sina historier med sin egen visuella kraft. Förlag: Kerber Verlag, Tyskland.

kirja2016.png

2015

Seppo Salminen

(Litteraturpriset)

Näkemisen hetkiä (2015, på eget förlag).

Konstnären Seppo Salmisens självbiografi Näkemisen hetkiä är en hisnande läsupplevelse. Salminen har en förmåga att se bilder med starka sinnesförnimmelser. Boken berättar om en performancekonstnärs utveckling och om det egna livets inverkan på hans verk. Han berättar att han utvecklat ett alter ego, johannes s., och att han i sin bok samlat ”händelser och scener där jag tror att jag förnummit johannes närvaro”.

Berättelsen förflyttar sig från barn- och ungdomens Tavastehus till studietiden och arbetslivserfarenheterna i 1980-talets Leningrad, Polen och Brasilien och slutligen till Venedig sommaren 2015. Kronotoper, tidsmässiga och lokala betydelsenät framträder i bakgrunden. Kommenteringen och skildringen av händelserna är språkligt fullödiga och till stor del konstaterande.

Som ofta i självbiografier framträder konstnären i verket som en visionär. Händelseförloppet är flytande, tidvis retroaktivt. Salminen lyfter inte fram sitt ego och sin ångest så starkt som många konstnärer gör, utan den klanderfria texten är flyhänt och luftig. Associationerna är levande och dispositionen följer filmklippningens logik. Berättelsens olika delar bildar relativt självständiga helheter och boken kan därför också läsas i korta stycken eller rentav baklänges.

Na%CC%88kemisen%20hetkia%CC%88_edited.jp

2013

Harri Kalha

(Litteraturpriset)

Birger Kaipiainen.

Kokottien kultakausi — Belle Époquen mediatähdet modernin naiseuden kuvastimina.

Muodon vuoksi — Lasin ja keramiikan klassikot.

Alla tre böcker är utgivna av Finska Litteratursällskapet.

Harri Kalha skriver stilfulla vetenskapsessäer om det tidiga 1900-talets parisiska kvinnobild och tecknar en närbild av Birger Kaipiainen och den finska designens klassiker. Hans skrivande bygger på konst- och kulturhistorisk bildning och kunskap. Han förenar djup kännedom om sina studieobjekt med personlig upplevelse.

Harri Kalha är en begåvad berättare. Hans texter utgår från föremål, bilder och den kultur de är kopplade till. Med sin förmåga att väcka föremålen till liv håller han läsaren i sitt grepp. Välskriven vetenskaplig text är en fröjd för läsaren. Harri Kalhas texter är oemotsägliga.

Han introducerar nya perspektiv i konsthistorien. Den essäistiska stilen lockar läsaren att fördjupa sig i skribentens tankar.

birgerkaipiainen-522x500.jpg

2019
Nina Kokkinen

Totuudenetsijät: Esoteerinen henkisyys Akseli Gallen-Kallelan, Pekka Halosen ja Hugo Simbergin taiteessa

(Sanningssökarna: Esoterisk andlighet i Akseli Gallen-Kallelas, Pekka Halonens och Hugo Simbergs konst)

Nina Kokkinen, som är konstmagister från Lapplands universitet och tidigare i år disputerade i religionsvetenskap vid Åbo universitet, skriver på ett utomordentligt språk om de mångfaldigt genomanalyserade konstnärerna ur en ny synvinkel och granskar deras produktion på ett lika mångsidigt som entusiasmerande sätt. Boken är ett uppfriskande undantag i den personhistoriskt fokuserade konsthistoriska litteraturen. Verket som utgivits på Tammerforsförlaget Vastapaino är skickligt genomförd vad gäller både språkdräkt och temabehandling. Kunnig hantering av ett omfattande källmaterial kombineras med insiktsfull analys och rikt språk. Kokkinens verk är ett utmärkt exempel på hur konst- och kulturhistorisk forskning kan presenteras för läsaren på ett levande, flerstämmigt och medryckande sätt. Med utgångspunkt i sin forskning kuraterade Kokkinen också förra sommarens utställning Själens öga på Gallen-Kallela Museet. Prisbeloppet är 10 000 euro.

HEDERSOMNÄMNANDEN

Ett hedersomnämnande går till kuratorn vid stiftelsen Pro Artibus, fil.dr Juha-Heikki Tihinen (f. 1973) från Helsingfors för hans essäer i konstkataloger där han dryftar konstnärer på ett djupare plan än normalt. Ett utmärkande drag för Tihinens texter är referenserna till konsthistorien och andra konstarter som han tankemässigt kombinerar med tematiken hos de konstnärer han skriver om. Tihinen är en skicklig essäist som i sina texter lyckas föra samman även överraskande synvinklar på ett naturligt sätt. Hans texter representerar den absoluta toppen inom inhemsk katalogessäistik. Juryn läste i år två katalogessäer av Tihinen, ”Varjojen ja heijastusten maailmassa: Päivikki Kallion melankolisesta taiteesta (”I skuggornas och reflexionernas värld: om Päivikki Kallios melankoliska konst) (i verket Päivikki Kallio: Havaintojen näyttämöt, Parus Verus) samt ”Susanne Gottbergin visuaalinen maailmankaikkeus” (”Susanne Gottbergs visuella kosmos” (i verket Susanne Gottberg: Kolmas tekijä, Parvs).

 

Ett andra hedersomnämnande går till den Helsingforsbaserade webbsidan Seiskan pojat (https://seiskanpojat.home.blog/). På webbsidan skriver kritikern Matti Tuomela (f. 1990) och estetikern Petteri Enroth (f. 1985) konstkritik i form av dialog. Seiskan pojat driver den experimentella dialogiska kritiken långt. Diskussionerna rör sig över ett brett spektrum från samtidskonst till film och från opera till tv. Skribenterna lyckas i sitt ambitiösa uppdrag: att kombinera lättsamhet, teoretiskt djup och personlig erfarenhet.

 

Ett tredje hedersomnämnande går till fil.dr Harri Kalha (f. 1962) för boken Sukupuolen sotkijat: Queer-kuvastoa sadan vuoden takaa (Könsförvirrarna: Queer-bilder för hundra år sedan) (Parvs). Kalha skriver ned samma kluriga och gycklande stil som man i visuell form ser i vykort från tidigt 1900-tal med sexuellt lekfulla motiv. Hans mångåriga projekt där han studerar vykort har gjort den marginella konsthistoriska forskningen populär bland den breda publiken. I sina skriftställningar lyckas Kalha väcka en över hundra år gammal tradition till liv och visa hur marginella fenomen i historien kan stå överraskande nära samtidsmänniskan.

totuudenetsijät_web.jpg

2017

Ville Hänninen

(Litteraturpriset)

Kirjan kasvot. Sata vuotta suomalaisia kirjankansia. (SKS, 2017)

Bokens anlete. Hundra år av finska bokomslag. (SKS, 2017)

Om pärmbilden till Mauri Kunnas första Jyckebergabok Koiramäen talo (1980) konstaterar Ville Hänninen: ”Av de första Jyckebergaböckerna ser man att Kunnas har velat reda ut saker och ting för sig själv. En bättre inspirationskälla för en berättelse finns inte.” Det kunde sägas också om Ville Hänninens bok. Han berättar entusiastisk om Finlands allmänna historia, idé- och kulturhistoria, konstnärer, stilar och bakgrunder – allting med utgångspunkt i bokomslag. Han synliggör hur bildens bortglömda historia ofta är en del av vårt kollektiva minne. Boken ger ett nytt perspektiv också på böckernas och litteraturens historia.

HEDERSOMNÄMNANDEN

Sezgin Boynik (huvudred.): Rab-Rab: Journal of Political and Formal Inquiries in Art

Rab-Rab är en publikationsserie som årligen publicerar nyutgivningar av klassiska texter inom konstteori samt nya klassiker. Varje nummer av Rab-Rab bjuder på ett rikligt läspaket som tål tidens tand och även lämpar sig för djupare läsning. Publikationerna sammanför texter av konstnärer, forskare och filosofer. Ibland handlar det om filosofiska texter, ibland om inlägg som exempelvis kan anta skepnaden som överraskande textkonstverk. Rab-Rabs chefredaktör Sezgin Boynik kuraterar en högklassig konstdiskurs utan motstycke på konsttidningsfältet i Finland.

Yrjö Sepänmaa, Liisa Heikkilä-Palo, Virpi Kaukio (red.): Vihreä päänsärky (Maahenki, 2017)

Vihreä päänsärky studerar relationen mellan naturen och konsten via grön färg. Bokens elva berättelser fokuserar på olika aspekter av grönt: doft, klang, haptik, nyanser. Verket erbjuder nya infallsvinklar till hur vi ser på landskap, miljö och konst. Samtidigt sammanför det olika former av ekokritisk samtidskonst. Ritva Kovalainens bildredigering och grafiska formgivning växer till något mer än blott ett kommenterande element: det bildar en självständig, poetisk helhet.

Jyrki Siukonen: Kaksi tornia. Kuvanveisto ja politiikka sosialistisen rakentamisen aikakaudella. (Taideyliopiston Kuvataideakatemia, 2016)

Jyrki Siukonens studie berättar om två monument: Vladimir Tatlins Modell till monument till Tredje internationalen (1920) och Vera Muchinas Arbetare och kolchoskvinna (1937). Verken speglar övergången från socialistisk entusiasm till Stalins diktatur i Sovjetunionen. Siukonen har forskat i originalkällor och jämför de två verkens tillblivelse och bakgrund med varandra. Han skriver insiktsfullt och öppnar ibland på ett sarkastiskt sätt nya perspektiv på ett tema som kartlagts endast obetydligt i Finland.

Teemu Mäki: Taiteen tehtävä. Esseitä. (Into Kustannus Oy, Latvia 2017)

Bildkonstnär Teemu Mäki är känd som en skicklig skribent. Hans essäsamling Taiteen tehtävä dryftar konst som njutning men ignorerar inte heller det samhälleliga perspektivet. Bokens teman gäller både världsåskådning och olösta problem, icke minst klimatuppvärmningen. Visdom är ett undervärderat mål i vår tid. Om vi alla likt Mäki skulle försöka veta mer kunde vi tro mindre. Här har kritisk konst en viktig uppgift. Boken innehåller också en förträfflig, kort men djuplodande essä om konstnärlig forskning.

Mari Tossavainen: Emil Wikström. Kuvien veistäjä. (SKS, Riika 2016)

Mari Tossavainens bok om bildhuggaren Emil Wikström tecknar konstnärens biografi via dennes egna självreflexioner. Tossavainen har gått igenom Wikströms exceptionellt omfattande korrespondens och ger med dess hjälp en bredare blick över det tidiga 1900-talets kultur. Det var under den tiden Finlands självständighet formades, och Emil Wikström spelade en viktig roll som illustratör av målen för denna strävan.

kirjankasvot2.jpg

2014

Heli Rekula

(Litteraturpriset)

In Hemingway’s Garden / Hemingwayn puutarhassa (2014, Heli Rekula & Helsinki Contemporary).

Fotokonstnär Heli Rekulas (f. 1963) bok Hemingwayn puutarhassa (I Hemingways trädgård) kan karakteriseras som bildkonstlitteraturens kammarmusik. I det anspråkslösa men vackra verket gör Rekula en syntes av sina personliga upplevelser av Ernest Hemingways hem och museum i Florida.

Hon dryftar de associationer och föreställningar som Ernest Hemingway gett upphov till. Simbassängen i Hemingways hem och olika berättelser kring den står i centrum för Rekulas essä. Essän belyser förhållandet mellan å ena sidan Rekulas fotografier från den berömda författarens hemmuseum, å andra sidan det material som getts ut om honom. På ett skickligt sätt kombinerar hon snapshots och fotografiska verk med essäns tankegångar.

Boken är tvåspråkig: engelska och finska. Valet speglar de växande internationella influenserna i den finländska bildkonstlitteraturen. Bokens grafiska utformning är genomtänkt i minsta detalj så att till och med häftbandet är en del av helheten. Hanna Johanssons essä ger viktig bakgrundsinformation om personkulten kring Ernest Hemingway.

In-Hemingway%25C2%25B4s-Garden_kansi1_ed

2012

Liisa Suvikumpu

(Litteraturpriset)

Porrashuoneet – helsinkiläisten porrashuoneita 1800-luvulta 1940-luvulle (Helsingfors stadsmuseum 2012).

Porrashuoneet ger en intressant presentation av offentlig konst, arkitekturskatter som den breda publiken sällan erbjuds tillfälle att se. Trapphusens konst var ett kortvarigt fenomen i Finland; i de helsingforsiska bostadshusen dekorerades trapphusen med konst under ungefär 150 års tid.

Verket presenterar trapphus som bevarats till vår tid men gör också en historisk exposé över svunna tider. Trapphusen visar hur konsten förr var en naturlig del av människornas vardag. Helsingfors stadsmuseums fotograf Juho Nurmi har i sina foton lyckats förmedla trapphusens unika stämning.

Materialet i boken är ett resultat av stadsmuseets projekt där man inventerade 845 trapphus i staden. Verket har således en viktig uppgift också ur byggnadsskyddets perspektiv. Trapphusen är rum mellan gatans offentlighet och hemmets privata sfär. De avspeglar förutom byggnadshistorien också stadens sociala strukturer.

Bildredaktören, docenten i europeisk historia vid Helsingfors universitet Liisa Suvikumpu har gjort en kreativ sammanställning av materialet. Hon har förenat vår tids verklighet med historisk dokumentation där människorna på bilderna gör framställningen levande.

porrashuoneet.jpg

2011

Riitta Ojanperä

(Litteraturpriset)

Kriitikko Einari J. Vehmas ja moderni taide (Kuvataiteen keskusarkisto 2010).

 

Boken behandlar konstkritik, ett ämne som hittills behandlats sparsamt inom den akademiska forskningen. Det är ett på många vis viktigt och aktuellt ämne. Efterhand som samhället och medierna utvecklas förändras också kritikens form och betydelse.

Einari J. Vehmas (1902–1980) var den främsta konstkritikern i det efterkrigstida Finland. Under flera decennier skrev han kritik huvudsakligen i tidningarna Suomalainen Suomi och Uusi Suomi. Vid sidan av sitt arbete som kritiker hade Vehmas en central ställning på det finländska konstfältet. Han var biträdande intendent för Ateneums konstmuseum och var med om att fatta beslut om museets konstköp.

Ojanperäs undersökning omspänner tiden från 1920- till slutet av 1960-talet. Den skildrar bakgrunden till och utgångspunkterna för Vehmas kritikergärning. I sin analys visar Ojanperä hur kritikerns tänkande förändras och utvecklas under årtiondenas lopp. På ett intressant sätt placerar hon Vehmas arbete i tidens idéhistoriska och filosofiska kontext.

Ojanperä har samlat sitt material från fem årtionden som bildade en epok av stora omvälvningar i såväl samhället som konsten. Resultatet är ett väldisponerat och klart skrivet verk.

HEDERSOMNÄMNANDE

Dessutom beslöt Konstföreningen att ge Silja Rantanen ett hedersomnämnande för hennes verk Vargvändonin puutarha (Sara Hildénin taidemuseon julkaisuja 90, 2011).

I sin skenbart anspråkslösa trädgårdsbok lyckas Rantanen fint sammanfatta den skapande processens premisser: att varsebli, att medvetandegöra, att utforska, att vara konsekvent, att utgå från det självupplevda och att kunna återge i bild.

vehmas.jpg