HEDERS-

PRISET

2021

Hederspriset till Raimo Reinikainen

 

Hederspriset för ett betydande livsverk inom konsten tilldelades bildkonstnären Raimo Reinikainen (f. 1939 i Helsingfors). Prisbeloppet är 10 000 euro.

 

Raimo Reinikainen har under sin långa karriär alltid följt sin egen konstnärliga väg. Under de tidiga pop-influenserna och även efter dem fann han strax sin egen nisch i gränszonen mellan å ena sidan den stora naturrelation som definierar människan, å andra sidan sina egna visuella iakttagelser. Trots att Reinikainens konst alltid har varit samtidigt både bildmässigt effektiv och intim har hans verk också en konceptuell, ofta kanske också lyriskt litterär underton. De är visuell poesi, till ackompanjemang av melankolisk humor.

Raimo Reinikainens utställning En liten retrospektiv visades på Galerie Anhava i augusti 2021.

 

Raimo Reinikainen studerade vid Finlands konstakademis skola 1961–1966. Han bor och arbetar i Väätäiskylä i Multia.

Arkiv

2020
Radoslaw Gryta

(f. 1955, KRASNIK LUBELSKI, POLEN)

Radoslaw Grytas verk utstrålar human monumentalism. Motiven i de ofta väldiga, spatiala verken är framsprungna ur konstnärens självupplevda historia. Verken är berörande just tack vare det personliga, men samtidigt också tack vare sin universella igenkännbarhet. Gryta är en hantverksmästare som behärskar bildhuggeriets traditionella tekniker och som i sin produktion lämnar ett djupt spår även som en förnyare av konstarten.

 

Radoslaw Gryta, född i Polen men sedan 1979 bosatt i Finland och sedan 1986 finsk medborgare, studerade konst vid Repin-institutet i Leningrad samt i konstakademierna i Krakow och Helsingfors. Han undervisar i skulpturkonst vid Konstuniversitets Bildkonstakademi och vid yrkeshögskolan LAB (tidigare Saimens yrkeshögskola).

Läs intervjun med Radoslaw Gryta i Taidepalsta!

Radoslaw Gryta: Vuoden 1939 luokkakokous, 2017

2018

Kari Cavén

(f. 1954, SAVONLINNA)

Kari Cavén är förtjust i föremål och älskar att arbeta med sina händer. Han har förnyat skulpturkonstens formspråk genom att i sina verk använda bortkastade föremål, återvinningsmaterial och skrot som han ger ett nytt liv genom att forma dem till föreställande objekt på ett insiktsfullt och finurligt sätt som väcker glatt överraskande associationer. De mångtydiga och verbalt lekfulla verknamnen belyser verkens innehåll och bildar en viktig del av Cavéns konst. Verken utstrålar en melankolisk humor och en egendomlig, personlig poesi.

Kari Cavén studerade måleri vis Fria konstskolan 1976–1977 och fortsatte sedan sina konststudier vid Konstindustriella högskolan (numera Aalto-universitetets högskola för konst och design) och Konstakademins skola (numera Konstuniversitetets Bildkonstakademi) 1978–1982. Han representerade Finland på Venedigbiennalen 1995 och tilldelades Pro Finlandia-medaljen 2014.

Kari Caven: Frame (2018)

2016

Sinikka Tuominen

(f. 1957, ULEÅBORG)

Sinikka Tuominens måleri är lika särpräglat som unikt. I de abstrakta målningarna kan man se motiv från naturen eller den mikroskopiska världen, men det grundläggande motivet är ändå färgens och formens ymnighet med otaliga minutiöst målade detaljer, nyanser och schatteringar. Intrycket är glatt, lätt och spetslikt dekorativt, men förutom skönhet har verken också kraft. Sinikka Tuominens mod att oberoende av huvudströmningarna på konstfältet vara sitt eget tänkande och sin egen stil trogen har en sporrande effekt på ständigt nya konstnärsgenerationer.

Sinikka Tuominen utexaminerades från Konstakademins skola 1974. Hon fick Finlandspriset 1995 och kandiderade för Ars Fennica 1996. I slutet av 1980-talet övergick hon i sitt måleri till ett abstrakt uttryck.

Sinikka Tuominen: Ruusupenkki (2013)

2014

Marjatta Hanhijoki

(s. 1948, BORGÅ)

Konstgrafikern, målaren Marjatta Hanhijoki är en duktig konstnär som under sin långa karriär har varit tekniskt suverän inom de områden hon valt. Huvudsakligen arbetar hon med akvarell och metallgrafik men har också gjort intensiva kol- och blyertsteckningar i stort format. Hanhijoki är en virtuos tecknare och skarp människoskildrare som har trängt in i bildens värld med realismens medel men ändå djupare. Hon har sökt nya sätt att visa konst, prövat alternativa utställningsplatser och utforskat bildens strukturer till exempel via reflexioner och speglar. Till sin karaktär är hennes verk sociala och intima, själfulla fantasibilder med en existentiell underström. Människan står alltid i centrum.

Marjatta Hanhijoki studerade vid Konstindustriella skolan (nuv. Aalto-universitetet, Högskolan för konst, design och arkitektur) 1967–1971 och har senare genomgått fortbildning vid Bildkonstakademin. Hon har också innehaft olika förtroendeuppdrag, bl.a. som utställningskoordinator vid Konstnärsgillet i Finland 1999–2004. 

Marjatta Hanhijoki: Sirkku (2008)

2012

Irma Optimisti

(f. 1952, VASA)

Irma Optimisti är en originell konstnär som länge – sedan 1989 – har varit en central gestalt inom den finländska performancekonsten. Hon har utvidgat performancebegreppet och stärkt konstartens ställning. Irma Optimisti har gjort sin genre känd genom kollektiva projekt och interaktiva föreställningar. Hon är också en av initiativtagarna till festivalen Là Bas, som ordnats sedan 2000. Festivalen har varit ett forum för levande finländsk konst och experimentell kultur i form av live-föreställningar, dokumentärer och paneldiskussioner.

Irma Optimisti: Essential Singularity (performanssi) (2011). KUVA: Pekka Luhta

2019

Pirkko Nukari

(f. 1943, HELSINGFORS)

Pirkko Nukari arbetar med den traditionella plastiska skulpturens medel. Hennes material är brons men verkens teman, exempelvis relationen mellan människan och naturen, är starkt förankrade i nuet. Nukari är känd särskilt för sina känsliga fågelskulpturer som är både luftiga och lätta trots bronsens tyngd. Fastän verken ofta är små till sitt format skapar de på ett skulpturalt intressant sätt en större rymd där man föreställa sig att en fågel flyger upp. Kritikern Otso Kantokorpi (1957–2018) menade att Pirkko Nukari tillfört den klassiska bronsskulpturen nya dimensioner: ”I hennes händer genomgår den tunga metallegeringen den märkligaste tänkbara metamorfosen, den som utmärker skulpturkonsten när den är som bäst: materien blir immateriell, det tunga och statiska får genom skulptörens magiska beröring immateriella dimensioner.”

Pirkko Nukari studerade vid Konstindustriella läroverket 1961–1966 därifrån hon utexaminerades som teckningslärare. Hon arbetade som lärare vid Konstindustriella läroverket/högskolan 1966–1980 och som chefredaktör för tidningen Taide 1980–1984. Nukaris verk ingår i många samlingar och hon har gjort talrika offentliga verk både i Finland och utomlands. Hon tilldelades Finlands Lejons ordens Pro Finlandiamedalj 2017.

Pirkko Nukari: Varpuspöllö (2008)

2017

Päivikki Kallio

(f. 1952, HELSINGFORS)

Päivikki Kallio har en lång karriär som konstgrafiker. Som lärare har hon fört vidare traditionen till en ny generation samtidigt som hon både ifrågasatt och förnyat praxis och vidgat synen på konstgrafik. Hon har också arbetat med rörlig bild och installationer och fört grafiken närmare konceptkonsten. Kallio har en fenomenal historiekännedom och hennes breda beläsenhet framträder i verken som ofta på något vis handlar om hela den visuella historien och om att minnas utan att vara nostalgisk. Kallio beskriver sig själv som en evig melankoliker och i hennes konst ingår hennes bildningsetos en naturlig förening med det estetiska uttrycket.

Päivikki Kallio utexaminerades som grafisk formgivare från Konstindustriella högskolan 1977. Hon arbetade som professor i konstgrafik vid Bildkonstakademin 2010–2015.

Päivikki Kallio: Ajolähtö (2015)

2015

Timo Kelaranta

(s. 1951, ESBO)

Timo Kelarantas gränsöverskridande konst avviker från fotografins traditioner och dokumentära karaktär och visar att fotografier kan ha en alldeles egen poetik. I sitt experimentella arbete använder Kelaranta ofta material han hittat, exempelvis metall, plast och papper. Geometriska former upprepas i bilderna men även tomhet och tystnad spelar en viktig roll. Kelaranta har också som en omtyckt lärare påverkat fler än en fotografgenerations uppfattningar.

Timo Kelaranta utexaminerade 1975 från Konstindustriella högskolan, numera Aalto-universitet/Högskolan för konst, design och arkitektur. Vid Konstindustriella högskolan arbetade han som lektor 1983–1992, biträdande processor 1992–1994 och professor 1999–2001. Åren 1994–1999 var han konstnärsprofessor.

Timo Kelaranta: Utopia 1 (2015). KUVA: Persons Projects, Helsinki School

2013

Lauri Anttila

(f. 1938, ULEÅBORG)

Lauri Anttila hör till konceptkonstens pionjärer i Finland. Han är professor emeritus och hedersdoktor i konst och bildkonst, konstnär och lärare inom ett brett fält. Anttila har haft ett betydande inflytande på många finländska konstnärsgenerationers tänkande och skapat en grundval för bildkonstnärlig forskning och forskande konst. Han var mångårig rektor för Bildkonstakademin 1988–1994 och grundare av linjen för tid- och rumkonst (numera utbildningsprogrammet i tid- och rumkonst). Anttila fortsätter att skapa nya verk i gränszonen mellan vetenskap och konst. Sommaren 2013 deltog han i utställningen Solgenerator på Staffas Gård i Borgå. Utställningen behandlade teman kring förnybar energi och experimentell teknologi, och Anttila ställde ut en bred samling verk som studerar solen med olika metoder. Solurskulpturen Helios (2010) i Brunnsparken i Helsingfors är Anttilas senaste offentliga rumkonstverk.

Lauri Anttila studerade vid Lahtis konstförenings skola och Finlands Konstakademi. Han utexaminerades som inredningsarkitekt 1965 från Konstindustriella läroverket (numera Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur).

Lauri Anttila: Helsingin niittyjä (2018–2019)

2011

Pekka Nevalainen

(f. 1951, TYRVÄÄ)

Pekka Nevalainen är en av samtidskonstens pionjärer i Finland. I flera decennier har han med sina verk visat publiken i Finland var förtruppen i den internationella konsten finns och vilka frågor den engagerar sig i. Nevalainen deltog i Dokumenta i Kassel 1992 men började redan under tidigt 1970-tal göra experimentella verk som överskred gränserna för olika uttrycksmedel. Han har gjort den finländska konstpubliken bekant med installationskonst, men också med bland annat kropps-, jord- och biokonst samt visat vad den kris för upphovsmannaskapet som bröt ut i slutet av 1960-talet innebär i bildkonsten. Konstnären bor och arbetar i Kisko.

Pekka Nevalainen: Marimekkozen (2011)