top of page

SANNA TIRKKONEN – Filosofen som konstskribent

Finska Konstföreningens Edvard Richter-pris 2021



Sanna Tirkkonen (f. 1980), forskardoktor i filosofi, belönades med Edvard Richter-priset för sin essä Vallan jännitteiset ilmapiirit (Maktens spänningsladdade stämningar), som ingick i Kari Vehosalos utställningskatalog. Utställningen på Sara Hildens konstmuseum 2021 presenterade Vehosalos psykiskt laddade, nära nog fotorealistiska målningar.Tirkkonen lyckades i sin essä fånga verkens tryckande och delvis skräckliknande stämning.


Texten om Vehosalos verk var inte Tirkkonens första prisbelönta konstessä.År 2020 tilldelades han Konestiftelsens pris Årets forskarpenna för en artikel som med utgångspunkt i Tove Janssons muminböcker behandlade ensamhet. Förutom litteratur och måleri har Tirkkonen i sina tidigare texter också skrivit om danskonsten.



Sanna Tirkkonen



Hurdan var upplevelsen av att skriva om måleri? Var den på något vis annorlunda jämfört med artiklarna om andra konstarter?


”Att skriva om måleri och skönlitteratur ät i många stycken likadant. Texten om mumintrollen och essän om Vehosalos målningar skrev jag på samma ställe, i avskildhet ute i vildmarken. Viktigt för mig är att ge texten en rytm som uppstår ur de verk jag skriver om. Trots att processerna är likartade finns det olikheter i hur man verbaliserar ordkonst, dans och måleri. Skillnaden finns redan på kroppslig nivå, i själva upplevelsen av konstarterna. Då vi betraktar en målning gör vi det via en helt annan kroppslig upplevelse än då vi exempelvis läser böcker. Då jag skrev om ett skönlitterärt verk slöt jag mig, vände mig inåt.”


För en filosof är det inte främmande att skriva om konst. Konsten är ett fält där olika fenomen kan studeras på ett annat sätt än i teoretiska texter.


”Med konstens hjälp kan man upptäcka fenomen och infallsvinklar som utmanar såväl teorier som invanda sätt att uppfatta världen. Då jag skrev om dans tänkte jag på skam, genom att betrakta Vehosalos verk närmade jag mig en sällsam upplevelse.”



Kari Vehosalos utställningskatalog. FOTO: Sara Hildéns konstmuseum



Kari Vehosalos målningar utmanar betraktaren med sitt exakta och direkta uttryck som vid en närmare betraktelse ändå väcker alienerande känslor. Mentala förskjutningar och filosofiska reflektioner är centrala element i verken som är kända just för sin starka psykologisk-filosofiska laddning. För skribenten blir det en krävande konstellation: ett konstnärligt uttryck som drivits till sin spets förutsätter också verbal precision.


”Målningarna hade en stark inverkan på textrytmen. I Vehosalos produktion ser man många situationer som känns trånga. Han kan till exempel måla in biedermeiermöbler som ser för små ut i förhållande till människorna. Kompositionerna skapar fullproppade rum, och då blir också texten som beskriver dem komprimerad.”


För närvarande arbetar Tirkkonen på en bok om konstsamlingen Prinzhorn i Heidelbergs psykiatriska sjukhus. Samlingen innehåller konst gjord av europeiska sjukhuspatienter under perioden 1840–1940. Boken som är under arbete behandlar frågor kring mental hälsa med utgångspunkt i samlingens verk.



Denna artikel har publicerats i Finska Konstföreningens medlemstidning 1/2022.


bottom of page